Det har "låsat" (lossat) nu! Närmare bestämt igår lördag. Vi hade äntligen en helt ledig dag hemma och var inte dödströtta (bara ganska trötta). Ergo, vi fick en mmmassa gjort. Alltså puust. Jag höll på att få fnatt på att inget händer.
Det är inte så att det är färdigt nu (hahaha, nej då. Kanske 2017), men jag behöver inte längre flytta på två-tre lådor för att komma åt min klädgarderob, och häcken ser inte längre ut som Amazonasskogarna, och den fina sopvagnen som jag köpte för två veckor sedan står inte längre i tamburen och skräpar utan är i användning. Till exempel.
Det är lustigt hur man tänker att "nå, nu har vi fått flytten överstökad, nu är det värsta bakom oss". Önsketänkande, säger jag. Det värsta är att leva i ett hem där det bara väller fram saker ur pafflåda efter pafflåda, och man vet inte vart man ska sätta dem för allt är upp och ner och inget har hittat sin plats ännu. Somliga lyckostar kan bara smälla in allt stuff bakom skåpdörrar och ner i byrålådor så att stuffet blir osynligt, men för mig funkar det inte så. För mig uppstår hemkänslan och trivseln då varje sak har hittat sin plats. Suck, fatta vilket handikapp, egentligen.
Nu skulle vi redan kunna hänga upp lite gardiner och sätta upp lite tavlor, men det. Får. Vänta. Jag vill inte, inte ännu. Min hjärna är så fokuserad på att skapa ordning att den fnyser åt mig varje gång jag tänker på "pynt". Hehe, fine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar