Det är lördagkväll i Botby. Tre kompisar sitter i vardagsrumssofforna hos en fjärde kompis och tuggar på oliver medan de, från höger till vänster: läser husis, läser Skriva, bloggar. I skenet av rispapperslampor och levande ljus. I köket lagas det mat, sonen på ca 8 månader väntar på gröt i matstolen. Ute är det mörkt, inne är det myyysigt.
Hon som bloggar tar ett befriat andetag och tänker "det här är livet".
Tack för den här övningshelgen, Exaudio, ni är bäst! Ni, alltså vi. Åh, vad skönt att kunna sjunga igen, ååååh att kunna ta toner med sin fortfarande hesa röst och stämma in sig i klangen, yeeessss. Att inte kunna sjunga är, handen på hjärtat, för jävligt.
Tack, jag – för att jag bokade läkartid på den privata sidan när jag inte fick några tider hos den kommunala hälsovården och för att jag har tagit alla de mediciner jag fick recept på. Antibiotika, kortison och lungsprej. Tack, mamma för att du påpekade att jag ska uppsöka läkare och få recept på något "döeffektivt". För imorgon...
... är jag i Rom!
Hon som bloggar tar ett befriat andetag och tänker "det här är livet".
Tack för den här övningshelgen, Exaudio, ni är bäst! Ni, alltså vi. Åh, vad skönt att kunna sjunga igen, ååååh att kunna ta toner med sin fortfarande hesa röst och stämma in sig i klangen, yeeessss. Att inte kunna sjunga är, handen på hjärtat, för jävligt.
Tack, jag – för att jag bokade läkartid på den privata sidan när jag inte fick några tider hos den kommunala hälsovården och för att jag har tagit alla de mediciner jag fick recept på. Antibiotika, kortison och lungsprej. Tack, mamma för att du påpekade att jag ska uppsöka läkare och få recept på något "döeffektivt". För imorgon...
... är jag i Rom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar