Det är inte så hett att vara jag just nu. Tajt tidtabell, dotter som kräver mycket uppmärksamhet i och med dagisträning, äkta make som har lika tajt tidtabell och som dessutom snart sticker till Japan, en massa ogjorda saker som förblir ogjorda. Och värk i revbenen på köpet, ergo ingen yoga. Summa summarum är jag lite ur balans just nu. Det enda som känns bra är att jag tadaa! äntligen har inlett höstens sockerstrejk. Och må den vara länge och må jag plis rymmas i åtminstone hälften av mina byxor snart. Tur att man aldrig är riktigt nöjd med sin kropp, den är det perfekta micro management-projektet för en bättre självkänsla. Där, jag gav just ett exempel på min fantastiska förmåga att se det positiva i praktiskt taget allt.
Det är på grund av sådana här dagar som jag har "Smile, gorgeous" som hälsningstext i telefonen. Annars skulle jag inte le alls, och det är alltid bättre att ens försöka le. Ibland funkar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar