Hhhnnnggghhhh... pust. Det var nära ögat. Det här tänkte nästan bli ett inlägg om städning men som tur lyckades jag stoppa det i tid.
Istället blir det här ett OS-inlägg. Sport, på min blogg. Häftigt, va?
Eller nåja, sport och sport. Det handlar faktiskt om en superviktig men inte alls sportig del av de olympiska spelen, nämligen prisutdelningarna. De är så himla långtråkiga. Vi har alltså tittat på diverse simtävlingar och det känns ju som om de simmar i tre minuter och sedan pousar för kamerorna med sina medaljer i trettio. Fett spännande för oss tittare. Efter de två första prisutdelningarna har man hunnit stirra färdigt på funktionärernas bisarra Star Trek-aktiga uniformer så det enda som återstår är att faktiskt följa med det som händer, och det som händer är: inget. Det är så man börjar tycka synd om den stackars TV-kommentatorn som måste sitta där och hitta på nya saker att säga i minut efter minut, efter pinsam minut.
Eller så byter man kanal, zapp. Vi tittade just på en av de bästa filmerna någonsin, Stranger than fiction. Visst har ni sett den? Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar