Vi är hemma i stan i några dagar med anledning av en kort keikka på slottet och mina föräldrars ankomst på fredag, och arma dagar, alltså armafeckingdagar vad här är råddigt. Snacka om skönt att komma hem - not. Jag höll på att få spader igår, som annars också var en ganska tung dag, då Julia sov dåligt och var gnällig och trött efter den långa resan in till stan. Men skam den som ger sig. Idag har jag hunnit städa balkongen, så nu kan vi åtminstone sitta där och smutta på något lämpligt medan vi blickar ut över parken på fredag kväll. Vardagsrummet blir följande prioritet eftersom föräldraskapet ska sova där, och som tur ser det nästan okej ut redan. Värre är det med arbetsrummet-släsh-barnkammaren. Jag väljer att fästa blicken i golvet när jag går in hit för att inte få ont i huvudet. Just nu sitter jag här och jobbar, och är oändligt tacksam för att min arbetsstation är placerad mot väggen.
Som spanjorerna säger, hasta aquí hemos llegado, hit har vi kommit - men nu räcker det. För som vi finlandssvenskar säger: nu perkele.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar