tick tock

Jag har inte använt armbandsur på många år men nu har jag åter en klocka på handleden. Det blir liksom lite jobbigt att ständigt fiska fram telefonen för att kolla vad klockan är och när Sessan ska sova eller äta. Är det nu så noga, kan man fråga sig. Vad vet jag, jag har aldrig gjort det här förr. Själv fungerar jag bäst med fasta rutiner och dottern tycks inte må illa av det heller, tvärtom. Så alltså: klocka är inne igen.

Hemma i spegelbyrån hade jag en gammal klocka som behövde nytt batteri, och en ännu äldre klocka som inte heller gick och som är ganska fin och gammaldags, så jag tog dem med hit till Torrevieja för att få båda åtgärdade under semestern. Igår promenerade vi i centrum med mamma och Sessan och stack in oss på en lokal institution, Relojería Pascual. En liten klockaffär som har funnits på samma ställe hur länge som helst och som inte säljer något annat än klockor. Jag visade båda klockorna och frågade om han kunde byta batterierna och när han kunde ha dem färdiga. Han tog en hastig titt på den äldre klockan och sade genast "den här är hundra år gammal, så den behöver inget batteri. Du vrider upp den bara varje dag".* Sen satte han sig på sin stol bakom disken, satt luppen i ena ögat, tog fram verktygen, öppnade klockan och visade urverket för mig medan han berättade allt möjligt intressant och nyttigt. Klockan behövde också en ny rem så han hittade en sådan och monterade på den. Sen bytte han batteri på min andra klocka, och på pappas Suunto som jag också hade med mig, allt medan vi väntade. Hela besöket tog kanske femton minuter och jag betalade en tjuga. Jag blir på så himla gott humör av sånt här.

 *Jee. Alltså e man blond, eller e man inte blond?