la globetrotteuse

Livet på resande fot, hörni. Det har sina för- och nackdelar. Till de senare hör den för alla säkerligen bekanta åkomman packningsångest, och när man reser med en sex månader gammal Sessa blir den inte mindre, kan jag förtälja. Lyckas man med att packa med La Princesita samt allt vad hon behöver i två olika klimatzoner plus hämtmutor plus lite eget stuff OCH så att man lyckas hålla allt inom viktrestriktionerna, ingen obetydlig bedrift, så står man sen åtminstone där i säkerhetskontrollen på Stansted och skäms medan en typ med latexhandskar på händerna fiskar ut flaska efter tub efter burk med gods som borde ha åkt med i den lilla halvlitersziplocpåsen. Aj jo, det var hennes vitamindroppar... aj shit, det var käsidesin... jo äsch, det var salvan... och så vidare.

Men sirni jag är inte en som hänger upp sig på triviala negativiteter, eller om man så föredrar negativa trivialiteter, inte. Jag älskar att resa. Skulle jag inte ha föräldrar och bror i fjärran länder så skulle jag kanske resa lite mindre, eller ha lite mer variation i resmålen, men resa skulle jag. Som det nu är besöker jag Spanien två gånger om året, och nog är det skönt när det går så enkelt och smidigt att bo hos mor och far. Nu har dessutom den engelska landsbygden kommit med i ekvationen sedan brorsan med familj flyttade dit i somras. Det blir knappast lika täta besök dit, men alltid då och då.

Fördelarna med att resa: where do I begin? Ta till exempel:

Att få lägga ner sin dotter på mjukt gräs i Hyde Park.

 Att få posera framför femtusen år gamla stenar!

 Att smaka på exotiska drycker. J gillar Irn Bru. Jag gillar att fota J när han dricker Irn Bru.