Heja!

Snart är det dags att lägga Sessan och sova förmiddag och ta ett yogapass ute på balkongen. Shit, I could really get used to this.

Där sitter hjärteklimpen mellan mormors ben på golvet, nästan utan stöd, och tuggar på en träslev. Klagar lite emellanåt, det gör ont i munnen, ajajaj. Den tredje tanden har alldeles nyss spruckit fram och det kliar och känns ömt och obehagligt. Trots det lyckas hon vara på gott humör största delen av tiden. Mat får hon i sig också. Då hon inte äter eller sover tränar hon ihärdigt på att tala, krypa, rulla, lyfta upp sig, hålla balansen, greppa olika föremål, flytta föremål från ena handen till den andra, vända föremål åt olika håll i handen och inte minst på att göra något av dessa saker eller alltihopa samtidigt. Emellanåt bara sprattlar hon vilt med armar och ben för att det känns kul. Och skrattar högt bara hon får minsta lilla anledning till det. Och tränar vidare. Phew. Jag är min dotters största fans.