Sockerstrejk, dag sju. I can do this, yes I can. Första veckan är som bekant den svåraste, och som allra värst är det när klockan blir fika. Det är ju en av dagens bästa stunder, att sätta sig ner med en rykande kopp te och något gott till. Det är inte få belöningskänslor som är kopplade till den lilla sockerrushen. Häromdagen började suget faktiskt härja riktigt på allvar, det kändes som om varje cell i min kropp skrek efter The Good Stuff. Tur att jag är så envis.
Det hjälper onekligen också att jag har en sockersöt liten flicka som alltid, alltid låter sig pussas på kinden.
Förresten: jag tycker att alla ska rösta på Pekka Haavisto i omgång två i presidentvalet. Jag tror att han skulle bli en förträfflig president. Fast egentligen är jag i smyg lite ledsen över att Lipponen inte gick vidare. Jag har inga desto finare argument för honom än att han har både erfarenhet och den värdighet som krävs för ämbetet. I den underhållningscirkus som presidentvalet är i dagens värld stod det dock klart att han inte hade en chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar