näin meillä

Jag sitter här vid pappas laptop och har försökt krysta fram ett blogginlägg i en halv timme. Krysta, haha. Ett verb som inte riktigt har den respekt det förtjänar, om ni frågar mig. Den som har krystat i ordets sanna bemärkelse, den vet. Den som inte har gjort det och har det framför sig, den har något att se fram emot. Nej, jag menar det faktiskt. Sen känner man nämligen att det inte finns jättemycket här i världen som man INTE skulle klara av.

Kanske jag behöver några fler dagar ledigt från bloggen och internet i allmänhet. Sånt kan jag syssla med där hemma i vintermörkret, juh. Just nu har jag bara lust att läsa Carlos Ruiz Zafóns senaste roman och dricka te.  Så att, ses om några dagar. Under tiden får ni titta på lite bilder härifrån, deal?

Om ni kan så zooma in på menyn. Första rätten är "Vegetable soap". Ha ha.

Mamma verkar lite distraherad men stora kusinen hjälper till så att Sessan får mat.

Ingen jul utan Brunbergs tryfflar, säger J.

Frukost. Need I say more?

Vi måste göra det mörkt i vagnen, annars har Sessan svårt att sova.

Känner ni igen bladen? Visst har man såna här "plantor" i krukor där hemma? Jag har lyckats döda flera stycken. Här växer de som magnifika träd. 

Ute i solen för första gången någonsin.