söndag 27 november 2011

Rusk och ledighet och stövlar

Det regnar och ruskar för fulla muggar där ute, hu. Det blev liksom aldrig dag idag. Det var svart, sen blev det gråsvart, sen blev det någotslags mittimellangrått som kändes som kväll, och sen blev det natt igen. Allt medan det regnade och ruskade, blåste och svepte, ylade och piskade. Det får helt seriöst bli den tjugotredje december ganska snart nu. Allra helst illa kvickt. Flygbiljetterna till Spanien bränner i inboxen.

Sessan sover och jag väntar på att hon ska vakna och äta, sen ska vi skajpa med mamma. Under tiden kan jag berätta om min mikroledighet, en hel halv dag, igår. Detta med ledighet från bebisen är viktigt, man måste få tanka lite egen tid ibland så man orkar amma, gosa, lugna, pussa, natta, nynna, leka, umgås, fota, bada, sköta, OCH hålla hemmet i styr OCH mysa med sin karl också. Nyckeln är samarbete, och små ledigheter här och där. Som tur är J jättebra på att sköta sessan och jag är jätte, nja okej, ganska bra på att låta honom göra det i fred. Sedan jag insåg vilken smart framtidsinvestering det faktiskt är att låta honom lära sig helt på egen hand, så att han själv får bygga upp sitt självförtroende med henne, så har jag kanske till och med blivit lite bättre på det än förr. Jaja. Det var ju inte det jag skulle berätta, höh. Jag skulle berätta att jag:

- cyklade till stan. Cyklade! Jag blev så glad när jag grep min fina Greta om styrstången, tog fart och satte mig på sadeln att jag måste riktigt klappa henne. Tur att ingen såg mig.

- satt på kalendermöte med Key Ensemble och fick plötsligt ett ganska fullt schema för nästa år. Jeij... och nej. Under mammaledigheten är det ju himla kul, men från och med hösten blir det nog åter att använda n-ordet i ur och skur.

- gick i diverse skoaffärer med Åbos coolaste och snyggaste ingenjör, Celicia. Alltså bättre shoppingkompis får man leta efter! Utan henne hade jag aldrig hittat de här:


Ni får ursäkta fotot. Jag ville framhäva stövlarna men lyckades istället göra allting rosa. Mitt tålamod för fotohantering är ungefär fyra sekunder. Men tips emottages gärna. Det jag ville visa och som inte syns så bra är  hela finessen, pricken på i:et, det som gör att stövlarna fullkomligen ropar "Heidi": spännet högt uppe på vaden sitter inte vågrätt som på alla andra modeller (gäsp), utan vinkelrätt, upp mot knävecket. Ursnyggt!

Inga kommentarer: