Jahapp mina damer och herrar, dags för ett konstaterande: efter den gångna veckan och särskilt efter gårdagens valresultat börjar ett liv i Spanien se allt mer lockande ut. Åtminstone tills nästa val, då folk har nyktrat till. Fast who am I kidding, liksom. Föräldraledigheten i Spanien är fyra månader och pappaledighet finns bara i lagböckerna.
Men här anläggs fina parker med lekplatser. De fyra barnen längst fram tillhör mina bästisar, från bilden fattas två flickor.
Mockarutorna gjorde succé. Jag njöt som ett litet barn av allt det andra: chips av alla tänkbara slag, anjovisfyllda oliver, spanska korvar och fajitas. Perfekt picknickmat, inga bestick behövdes. Och herregud vad bra jag fortfarande trivs med mina spanska vänner, fast vi ses högst en gång per år. Dessa människor är faktiskt en jätteviktig del av vem jag är, de var mina bästa vänner i gymnasiet och jag räknar dem fortfarande som viktiga personer i mitt liv. Tänk vad viktigt det är med riktiga vänner, en av få saker här i världen man inte kan köpa.
Picknicken var på lördag. Följande dag kom jag äntligen ut på mitt älsklingsställe, vågbrytaren som omsluter hamnbassängen.
Promenaden fortsatte längs strandpromenaden som var full av folk. Strandlinjen där består delvis av kalksten, delvis av sandstrand. På en viss plats med sand brukar det alltid finnas en sandskulptur, oftast med ett religiöst motiv. Den här gången var verket ännu inte färdigt (Jesus på korset) och det var ganska intressant att följa med arbetet en liten stund.
Vy från strandpromenaden ut mot en av de mindre vågbrytarna cum badställena.
Glass i solen var ett måste fast det bara var en knapp timme till lunch. Jag är trots allt på semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar