ingen hemlis längre

The cat is out of the bag. Äntligen. Jag höll på att spricka. Fattar ni hur svårt det är att hitta på saker att blogga om när det ämne man egentligen vill skriva om måste hållas hemligt? Nu får jag skriva som det är:

Jag väntar barn.

Herrejösses, jag väntar barn.

Det är nästan som att skriva: jag ska åka till månen. Någonstans i min hjärna finns ett område dit denna information inte riktigt har trängt in ännu. Som tur är det inte hjärnan som styr och ställer nu utan kroppen, och kroppen tycks veta vad den gör. Moder Natur har satt sig vid rodret och styr båten. Det är på något sätt en tröstande tanke att jag inte behöver prestera fram en bebis genom aktiv tankekraft som jag gör med allt annat. Om jag för en sekund glömmer att jag är gravid så försvinner inte fostret, ingen omstart krävs. Fatta vilken tur.

Förresten och alla till kännedom så blir det här ingen graviditetsblogg där jag berättar om ömma bröst och humörsvängningar. Bara så ni vet.