Vi går framåt med nybörjaryogan, det är en annan lärare den här veckan och hon har redan visat oss fler ställningar än vad vi gjorde under hela förra veckan. Får se om vi inte står på huvudet på fredag. Fast jag tvivlar starkt på det, det är ju främst armarna som ska hålla upp kroppen och det behövs en jäkla massa muskelstyrka för att det ska lyckas. Men hon har ambitioner i alla fall och det smittar av sig, övningarna är ju tunga och svetten bara dryper men på något sätt är det både roligt och lugnande på samma gång.
Saker jag har lärt mig: att det heter ashtanga yoga på svenska. Att andas på ännu ett nytt sätt (som dessutom är raka motsatsen till hur jag har lärt mig att andas som sångare). Att hålla handflatorna mot varandra bakom ryggen (krävde en del övning).
En sak fattar jag dock inte: detta med mantror som absolut måste sägas på sanskrit. Vi sysslar inte så mycket med mantror ännu men jag vet att de kommer. Och på det ursprungliga språket, inget annat duger. Vad är då hela poängen? Vad får man utav att säga en massa ord man inte förstår? Jag menar, om meningen med mantrorna faktiskt är att hjälpa fokusera kroppen och sinnet på övningarna och uttrycka tacksamhet och respekt så borde inte var och en få göra det med ord man begriper? Jag menar, de som skapade övningarna i tidernas början kunde knappast förutse att de skulle spridas till alla världsdelar till följd av 1900-talets globalisering. Det känns meningslöst att bara säga en radiramsa på sanskrit med finsk brytning.
Mantrorna bojkottar jag alltså tills vidare (alltid kan det ju hända att jag lär mig sanskrit. Men något säger mig att det inte är så sannolikt). Men i övrigt är jag frälst. Faktiskt.
Hmmm... varför får jag inte välja font för det här inlägget? Jaha. Nå int då.
3 kommentarer:
jo jag vet inte hller det där med ramsor, jag tycker det låter helskumt. som att läsa fader vår i kyrkan eller nå typ. men jag har hittills bara varit på sådana nybörjartimmar där vi än så länge bara sagt OMMMMM i valfri tonhöjd. det tycker jag är rätt kul faktiskt :D
Hmm, det där med andningen ja... Egentligen är det inte särskilt hälsosamt för struphuvudet och stämbanden att andas så. Har hört om flera fall där flitiga yoga-utövare har fått problem. Bara som ett litet tips! Glad sommar! :)
Jess, ommljudet gillar jag också :)
Tack för tipset Astrid, yoga-andning känns faktiskt inte så bra i strupen och definitivt inte kompatibelt med livet som sångare. Jag får väl tillämpa en egen variant ;)
Skicka en kommentar