"Men guvaskönt!" är inte ett uttryck jag vanligtvis brukar utbrista i en måndagmorgon men nyss gjorde jag det. Anledning: många. Fick nyss en stor, alltså STOR leverans ivägskickad. Nästa projekt börjar först imorgon. Har hela dagen på mig att för att åtgärda de två andra viktiga måstena, ordna upp kaoset på mitt skrivbord och i mitt notarkiv. Hann redan börja åtgärda måstena genom att sätta mig vid köksbordet med en bok och en kopp te. Lika viktigt som själva måstet är den mentala förberedningen inför uträttandet av måstet.
Men allra främsta orsaken till att jag nyss sade "Men guvaskönt!" åt mina blå Marimekkogardiner är de bravader jag uträttade nu i helgen. Minns ni när jag skrev att det finns en countdown någonstans i universum... på lördag sa det PING, YOUR TIME IS UP OCH NU SKA DET HÄNDA SAKER PERKELE. Resultat: från totalt stillestånd till total friggin' frenzy. Lördag: ut på cykeln och ut till Runsala och plocka svart trumpetsvamp, sen hem och köra sex maskiner tvätt och baka två morotskakor, den ena för nedfrysning. Söndag: upp och baka scones till frukost, mysa med gammal film fram till ett, sedan städa datorn, öva diverse sånger och körstämmor i två timmar, packa undan sommarkläderna och ta fram vinteryllet, föra ut högarna av kartong, glas och metall i köket till insamlingen... allt i ett kör och med högsta växeln på. Trodde först att jag hade drömt allt när jag vaknade imorse. Men nej nej, det hände på riktigt. GUVASKÖNT!
Bravader kan kännas riktigt bra. Tills nya måsten kommer och bråkar, vilket brukar vara nästa dag. And so it goes.
2 kommentarer:
va duktigt! jejj. Kankse söndagen var en städa-dag(inte städdag). För det har jag o gjort, altså städat. Och jo, snyggt prydligt och härligt!
Jag älskar känslan då man lyckas hitta den där fixaalltingnonstopnuhetimesana-växeln. Då detta tillstånd infinner sig kan det hända att jag står och skurar vessan kl 23 på kvällen. I love!
Skicka en kommentar