När jag var i Israel... öh, vänta nu... ifjol? Jisses, om jag inte luntar i kalendern så har jag på riktigt ingen aning om när det var. Men det är inte poängen här. Poängen är att när jag var där lärde jag mig ett nytt sätt att äta apelsin. Man skalar inte frukten utan skär den i klyftor med skalet på. Sen äter man klyftorna med mycket klott och rinnande saft. Jag inbillar mig inte att detta är någon exotisk, revolutionerande nyhet för jag har nog sett apelsinklyftor med skal här i Finland också, senast i Kårens salladsvagn, men hur det nu hände sig så började jag inte med det själv förrän efter besöket i Haifa. Så nu har jag en tallrik med apelsinklyftor vid datorn och insåg just att dessa två saker, klottande apelsin och dator, inte går ihop. Men självdisciplinen säger att jag ska sitta här nu, det är dags att börja jobba nu och inte om tio minuter. Så apelsinklyftorna får vänta tills jag håller paus. Helt bra med självdisciplin visserligen, men ibland tycker jag själv att jag går för långt.
Och detta var dagens superintressanta, fängslande inlägg. Varsågoda. Imorgon ska jag skriva om varför jag håller handkrämsflaskan upp och ner och till HÖGER om datorskärmen. Fast nej förresten, då blir det kanske något om supersköna bastu- och plättkvällar och fina vänner. Oh yes!
1 kommentar:
oh yes! plättar o vänner:) bättre kan väl inte en fredag bli? puss, c ya tonight:)
Skicka en kommentar