Nu har jag lovat mig själv att jag absolut, ab-so-lut ska låta bli att äta bara skräp i några dagar. Så jag och min mage blir kompisar igen. Detta löfte till ära har jag gjort slut på allt skräp som fanns kvar här hemma. Ny, sundare kula. Man bara inte kan hålla på så som jag har gjort i hel en vecka. Eller jovisst kan man, men så småningom börjar magen bråka tillbaka. Så nu ska min mage och jag bli kompisar igen och jag ska äta vettig mat. Punkt.
En intressant observation: när J är borta och jag är ensam hemma slår kostrutinerna helt slint och jag börjar tycka att glass till lunch är helt ok. Hmm, spännande. Min självanalysförmåga räcker inte helt till men det verkar i alla fall som om jag har vissa hämningar som blir som bortblåsta när ingen vaktar mig, så att sockerberoendet får rasa fritt. Nåväl, ingen är perfekt här i världen. Allra minst jag. Tänk va skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar