Det är så otroligt mörkt... jag blir aldrig van.
Här sitter jag och översätter en sommarbroschyr där det talas om sol, glittrande hav, ljusa nätter och glass. Vilket gör att jag längtar till sommaren, även om den är kort och det mesta regnar bort. Men ljuset, det får man oberoende...
Så här rent konkret just nu, och eftersom det så vitt jag vet inte är möjligt att hoppa in i framtiden, så längtar jag förstås till södern. Dit åker vi om tre veckor, huaa! Kommer så bra ihåg känslan att komma till ett soldränkt land mitt i höst/vintermörkret: som att stiga ut ur en grotta, helt bländad av ljuset. Kylan sipprar ur lederna och ersätts av en behaglig värme. Ett leende sprider sig över hela ansiktet. Man andas djupare och känner sig befriad på något sätt.
Morsan gnider kanske händerna mot varandra där nere i södern och tänker "ja, de kommer nog att flytta hit snart när hon håller på så där". Medan min svärmor och speciellt min farmor är överlyckliga att vi inte har gjort det. This makes me crazy. Men så är det med oss människor, vi vill ha dem vi älskar och tycker om nära. Jag skulle ju vara helt likadan själv.
Men nog är det ju lyx att ha familj i södern, trots knasigt dyra flyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar