Alltså what? Höll jag inte på att bli frisk redan? Sjöng jag muka inte på konsert på lördag och hade rösten kvar på söndag? Varför har jag ONT I HALSEN nu då?

Prkl.

I love

Har just tittat på den italienska snyftsmörserien Capri i två timmar och är fast. Programmerade in alla delar under den kommande veckan på hårdskivan och ser sjukt fram emot lunchpaus varje dag med ett avsnitt saftigt triangeldrama i hjärtskärande vacker miljö. In italiano. Salig suck.

Igår. Åmigåd. Hur beskriver man en konsert där ALLA överträffar sig själv bortom alla förväntningar? Vad kallar man en repriskonsert som överträffar sig själv? Som redan första gången utnämndes till "årets konsert"? Vilka superlativ ska man hitta på nu då? Åååh som jag väntar på recensionen!

Exaudio är inte bara en otroligt bra kör, igår var vi en magisk kör. Har aldrig upplevt en så förtrollad och hänförd stämning hos både sångare och publik på samma gång. Faktiskt. Jag hjärta Exaudio!

Ballongproblem

Men hur har detta hänt? Hur har jag igen lyckats prokrastinera med en massa saker så att jag blir sur och rastlös? Det börjar så i smyg och obemärkt, först skjuter man upp en liten grej utan att tänka på det, sen en till... som att skicka små ballonger upp i taket där de inte syns om man inte tittar upp. Till slut är det fullt av ballonger i taket. Jag har fullt med störande ballonger i taket!

Dags att ta ner några då.

Varför jämför jag jobbiga saker med ballonger, jag gillar ju ballonger? Hmm.

tyst dag nr 2

Okej, i mitt sjukt spännande liv är det verkligen mycket på gång just nu. NOT. Idag ska jag stanna hemma hela dagen och vara knäpptyst och "andas rätt", it better work.

Projekt Salt och Peppars debutskiva framskrider. Igår kväll satt vi nere i en lya på Klockringaregatan och lyssnade på inspelat material och valde. Lite klipp-och-klistrande men en och annan sång klarade sig helt utan. Spännande!

Saker som kan hända i akut sockerfylla efter en hel påse Fazer smoothies: man kallar soundteknikern till medlem och ger honom aliasen Tabasco. Han är den tredje som har denna ära tillsammans med Grillimauste (f.d. Kanelstång) och Oregano. Helknasigt. I love it!

Många dilemmor i mitt liv just nu. To x or not to x. Till exempel: försöka sjunga på två viktiga Camerataövningar imorgon och i övermorgon eller vara helt tyst i hopp om välklingande röst på JÄTTEviktig Exaudiokonsert på lördag? Lösningen på problemet skulle vara att rösten på något magiskt sätt skulle vara helt återställd redan imorgon... fat chance. Suckelorum.

om att steka

Host host rossel svälj suck host... crääääpp.

Nu har den kommit, förkylningen. Påminner mig om en av de humoristiska broderade tavlorna (av typen Home Sweet Home) på Designtorget i Sverige som Sandra och jag hade fasligt kul åt: "Helvetes Jävla Skit". Just det.

Nu pågår kurering i kvadrat. Fram med hela arsenalen. Te med ingefära, C-vitamin, echinacea, hostmedicin, Carmolis, Codesan, Strepsils. Snyggt uppradat på köksbänken så att jag säkert kommer ihåg att använda allt.

Men jag skulle ju skriva om hälgen i Linschaping och min internationella dirigentdebyt. Finskt-svenskt sångarting, tre studentkörer från Finland och två från Svärrje. Fyra stora körer på 35-40 pers och så Flora som vanligtvis är typ 40 men som denna gång var en tapper trupp på sjutton. Tre erfarna dirigenter som är utbildade musikproffs, och så jag. Men som ni kanske redan läste så gick det bra. Fett bra. För att citera Jontzu på fejan, vi sparkade rumpa. Skimret av legendrosa har redan lagt sig tungt över lördagens bravad... men helt perfekt var det ju inte. Bara nästan. Jag kunde ha förberett min speak lite bättre - har ett vagt, pinsamt minne av något i stil med att likheterna mellan Åbo och Linköping är många, varefter jag skulle ge typ tre exempel men bara kom på att Åbo har en å och Linköping en... kanal. Tydligen var jag också rätt så otydlig när jag förklarade att Ett liv för mig tillägnas vår fästman Lihkören - våra körer är "förlovade", ett sätt att upprätthålla kontakten. Många i publiken trodde att JAG var förlovad med någon i Lihkören... och jo, vissa sånger sjönk en aning. Don't care. Vi var samsjungna och hade en fantastisk UTSTRÅLNING och blev överösta med beröm. Aah the sweet taste of success...

Lånar ett uttryck som Sandra och jag snappade upp på gatan i Linköping: Vi steker för mycket alltså. Asschysst!

Åbo-Linköping tur-retur

Före helgen: nerver. Jag är yngst, grönast, kortast, nyast, you name it. Men jag SKA klara det här, det ska gå BRA. Jag HAR dirigerat tidigare och ingen äter upp mig fast jag skulle göra bort mig.

Efter helgen: jag är QUEEN OF FUCKING EVERYTHING. Helt päällikkö. Superbra. Bäst i univeshum. STRÅLANDE. Vi ba rockade. YESS!