lördag 14 november 2015

En mamma och en pappa på äventyr

Ok, vi börjar med en klyscha, fast jag ibland avskyr dem:

Det är sånt här vi borde göra oftare.

För att det faktiskt är sant. Vi borde verkligen ordna tid åt oss själva lite oftare. Inte varje vecka, eller ens varje månad nödvändigtvis, men åtminstone några gånger om året. För att märka hur roligt det är att vara på tu man hand. Att ha hjärnorna fria från vardagsmåstena, och kunna uppleva nya saker tillsammans med all den mentala energi som då frigörs. Lite gammal hederlig mamma-pappa-bonding, det är det det handlar om. Minst lika viktigt som de band vi dagligen knyter med barnen, men ack så ofta det blir bortprioriterat.

Morgonen ljusnar så rosig och fager, över Gamla stan.

Södermalm! Loppisrundan kan börja!
Efter Myrorna och Återvinnarna var det dags att slå sig ner på en fika. Just lämpligt råkade vi detta underbara stenugnsbageri vid namn Fabrique. Saffransbulle och choklad-nöt-kex("kaka"). Mmmmm.

I Gamla stan gick vi endast in i en affär, en fin secondhandbutik som Stockholmsmissionen har. Men medan vi vandrade runt såg vi många fina skyltfönster.


Loppisrundan har burit frukt.

Hungriga som vargar, och sugna på något nytt. Johan föreslog Shanghai8 inne på matgallerian K25. De har jättegoda dumplings, små knyten i munsbitsstorlek.

Sen till dagens kulturella program: Visning med ölprovning på Spritmuseum. Nu vet jag en massa mer om öl. Bland annat att man kan bli berusad på bara tre små glas.

Ölsorterna vi fick prova på. Hantverk på butelj.

Hit släpade vi oss slutligen, en Premium Seaside LYX-hytt på nionde däck. LYX står för skumpa i minibaren. Så vart det över, och ljuvligt var det. 



onsdag 4 november 2015

Jag översätter igen

Det här var lite otippat men...

EUFORI! Ungefär ett år sedan gjorde jag mitt senaste översättningsjobb. Jag led av akut sömnbrist, var gravid och helt sönder. Borde ha blivit sjukledig, men jag kunde inte motstå den spännande chansen att planera och genomföra en språkkurs. Och så nu, november anno 2015: En liten pyttetext som är klar på under en timme. Vad händer? Översättandets glädje sköljer över mig, och jag känner mig mera hemma än på länge.

Och det är inte bara det här som har "lossnat" under de senaste veckorna.

Kort sagt så är den här livskrisen inte fullt så jobbig längre.

Det tar sig.