Kärlekshat

Ge mig krafter... ge mig tålamod. Jag minns inte sedan när vi kör med samma arma kapitel av Dora Exploradora, i all oändlighet. I Julias värld handlar ALLT om Dora Exploradora just nu. Dora är en sydamerikansk flicka som drar iväg på olika äventyr och löser olika uppgifter för att hjälpa sina vänner. Detta gör hon tillsammans med sin kompis apan Botas och sin kusin Diego. Mellan varven pratar de lite engelska, med världens förfärligaste spanska brytning. Ibland sjunger de lite sånger, sällan rent. I just det här kapitlet, rumpfalskt. Gaaah. GAAAH!

Men nej, jag står mer än gärna ut, för den här serien är jättebra. Det är inte bara det att huvudfiguren är en rådig, modig tjej med en massa can-do-attityd; varenda uppdrag går ut på att räkna, kunna färger, kunna uppochner VS upprätt, sätta saker i rätt ordning, allt möjligt sanslöst bra. Och Julia är helt hooked. Det enda som ibland funkar mot gnället när TV:n stängs av är att hota med Dora-förbud nästa dag om gnället fortsätter. Vi har blivit tvungna att införa Dora-ransonering, ett kapitel per gång. Undantagsvis två. Och så har vi insett att eftersom Dora inte pratar svenska måste vi ge Dora "semester" varannan dag, för annars kommer det bara spanska ur TV:n i det här huset.

Här nyss när Doras största fans fick finna sig i att det var läggdags, och att mamma inte svarar fast det pratas genom dörren, hördes det först en "jaha"-suck. Sen började hon räkna som Dora, på engelska: uaan, tjuu, thrii, fåår, faaif, siks, seveen, eeit, naain, ten!

Nu tänker mamma ta en portion glass med kanel och titta på något helt annat på TV.