Det skulle vara fascinerande att vara lillsessa en dag. Eller om jag fick ens fem minuter i min dotters huvud skulle jag nog bli mycket klokare, och duktigare på att vara mamma. Så fungerar det ändå inte, och det är tur det. Jag menar vem vill nu att ens morsa ska kunna läsa ens tankar? Just det. Oerhört fascinerande skulle det vara, alltnog.
Vissa saker kan man ju gissa sig till. Som t.ex. att Sessan tror att vi bor här i Torrevieja nu. Vi har ju varit här i en evighet. Pappa, han finns i datorn. Åh, varje gång jag tänker den tanken är det något som kramar om mitt hjärta så det gör lite ont. Men hörni, vi har återseendets glädje att se fram emot om några dagar.
Och vet ni förresten vad? Jag är helt frisk, helt fullkomligt frisk. Alltså inte ett dugg förkyld, så som jag var de senaste två gångerna vi var här hos los abuelos. Ingen hosta, inget snor, ingen huvudvärk, ingen heshet, INGENTING. Fatta. Vad. Skönt. Jag har varit ute i solen och yogat och promenerat och suttit ute på café med Julia och varit ute med vänner och läst ute på balkongen och NJUTIT AV ATT VARA FRISK. Imorgon blir det Ruta de la Tapa med kompisgänget igen. Life could be worse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar