Okej, det är verkligt nu. Det finns en levande sak i magen, jag såg den och hörde hjärtslagen för första gången igår. Helt overkligt, helt ofattbart*. Och obeskrivligt skönt. LÄTTNADEN, fattar ni. Ända sen jag såg de två strecken på stickan har jag nämligen oroat mig över att jag bara har inbillat mig alltihop, att den putande magen egentligen bara beror på att jag har ätit för mycket karkki och att läkarn inte kommer att hitta något. Jag höll nästan på att förbereda mig mentalt för katastrof, att måsta berätta för alla att "sorry det var ett misstag, ingen bebis den här gången. Nytt försök."
Jonej. Allt väl så här långt. Och det är lite mera på riktigt nu.
*för att inte tala om det absurda i en situation där en random läkarsnubbe kråtar i mig med en suspekt dildoliknande sak med J tittar på. Detta tänker jag förtränga så fort det går.
5 kommentarer:
Och ändå känns det lika overkligt efter en stund igen :) Tur att man får bilder med sig hem att ha på kylskåpsdörren, så blir man påmind och får den där verklighetskänslan varje gång man har ärende till kylskåpet! (och av nån orsak ökar kylskåpsärendena nu...:) kanske bäst att ha bilden vid datorn istället) :)
Hihi, word sister :)
oj vad härligt Heidi! kram :)
Underbart!! Kram från mig med!
såå fiiint <3 kram härifrån med
Skicka en kommentar