Hej. Jag är hemma i Finland, så där i princip. Huvudet har inte riktigt fattat det ännu. Den enda kloka tanken jag har lyckats formulera för mig själv är denna: poco a poco. Lite i taget. Bebissteg. Här gäller det att inte braklanda i alla måsten. För det finns stora tunga FETA måsten, oh yes. Börjandes med sisådär åtta maskiner tvätt. Men det, kära vänner, tar vi imorgon.
Undrar just nu om det var riktigt vettigt att öppna den där King-tegelstenen igår, tre dagar före semestern tar slut. På pärmen står det "His finest epic since The stand". Åttahundrasjuttiosju sidor. Detta borde ha aktiverat något larm någonstans. Men nej, och nu är det för sent. Igår tog jag för första gången på väldigtväldigt länge med en bok in på toaletten. Då vet man att man är fast.
Under veckan i Sverige läste jag "Kan du säga Schibbolet?" av Marjaneh Bakhtiari. Gorrbra. Fast dom äter tydligen upp alla "att" i Sverige nuförtiden. Typ: "det kommer gå bra". Stackars "att", vad har du gjort för att förtjäna denna ringaktning? Nog är det lite skönt med den mer konservativa finlandssvenskan ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar