Champis är gott, men dyrt. Men så gott. Bästa sättet att fira när det ska firas på riktigt! Jag lyckades med andra ord bra igår, det enda som inte gick så bra var sista arian, av Puccini. Juryn påpekade att den än så länge är för "stor" för mig vilket är helt sant, men jag ångrar ingenting. Om jag inte hade valt den hade jag inte varit tvungen att utvecklas ett dugg, jag hade kunnat fejka någon random Mozartaria and gotten away with murder, som min sånglärare säger. Not this time. Jag är riktigt nöjd med hur jag sjöng de övriga sångerna - de som satt och lyssnade intygade att det lät t.o.m. bättre än på konserten en månad sedan - men det som jag är stolt över är att jag inte fejkade det MINSTA med tekniken, jag slank med andra ord inte tillbaka till det gamla och trygga utan lyckades faktiskt använda det nya jag har lärt mig. Detta är inte helt vanligt när jag uppträder, kan jag berätta.
Det fanns alltså god anledning att gå till bardisken och yttra orden "en flaska champagne, tack". Och lite senare: "en flaska till, tack". Som tur betalade jag bara för den ena...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar