Det är så mycket om jubileet i alla bloggar och på fejan att jag nästan håller på att tappa bort mina egna minnen bland alla andras... men jag var också där och kan bara konstatera att mera fantastiska fester åt folket! Fast om man festar för ofta är det inte heller bra, då vänjer man sig. Kanske det är helt bra så här? En bra, rolig, minnesvärd fest typ varannat år?
Måndagen efter The Fabulous Super Party kan gå lite trögt, så jag är ganska stolt över att ha lyckats jobba lite och varit av och an till musikinstitutet på övning.
Det tycks vara något konstigt med mig och vatten idag, förresten and by the way. Imorse, iklädd morgonkimono med vida armar, lyckades jag på något sätt öppna kranen så att allt vatten strömmade in i ärmen och vips var jag helt våt innanför kimonon. Obeskrivligt korkat och dessutom obehagligt. Och i eftermiddags när jag tog bussen till stan, bl.a. för att hämta bilen som J hade låst mig ut ur då han i misstag tog nyckeln med sig på djäknarnas resa, så kände jag plötsligt något kallt och vått mot ena höften, på samma höjd som axelväskan. Kände efter, axelväskan var helt våt undertill. Oh fu-u-uck. Vattenflaskan hade ju en sån där sportkork eller vad det nu heter som man drar ut och in för att öppna och stänga. Och den var öppen. Och plånboken, kalendern och sångnoterna simmade i vatten inne i väskan. Finns det någon ursäkt för att vara så tankspridd, på riktigt? Min bror vet vad han talar om när han kallar sin syrra för "empanada"... (spanska för ett slags fylld pirog, idén är att jag är så korkad för jag har huvudet inslaget i deg och varken ser eller hör världen omkring mig... ish).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar