svarta moln

Måndag, tillbaka vid min dator i mitt arbetsrum i min lägenhet i min stad i mitt land. Solen skiner lågt på himlen, det var minusgrader i morse. Sov till ungefär nio och det var tur det. För finns det inte en miljon e-poster i inboxen och ett überbrådskande några raders jobb och flera enorma satser av ett annat jobb som måste tas itu med redan nu för annars håller tidtabellen inte och jag ligger redan ljusår efter på grund av arbetsresan. Alltså suck. Fattar inte alla stressiga mänskor att de stressar i onödan? Att man inte BEHÖVER stressa, att världen inte går under? Jag hade faktiskt tänkt ta helt ledigt idag och vila hjärnan så jag orkar prestera resten av veckan. Och bara för att jag gick med på att göra lite jobb redan idag och vara ledig bara en halv dag så är jag FITTIG. Eget fel. Men på allvar, fattar inte alla onödiga stressflugor att jag är trött i huvu och vill vara i fred tills imorgon? Saakelis saakeli.

Nä, nu ska jag göra jobbet klart och sen ska jag int någo. Bara vara. I morgonrock. Okej, jag kan högst duscha. Max. Och kanske, e-v-e-n-t-u-e-l-l-t ta en promenad.