Livets små guldkorn

Om jag håller på att lära mig något, så är det att man ska ta vara på de små njutningarna.

En kopp gott te som man får dricka så som te ska drickas, varmt. Här snackar vi lyx i högsta potens. Någon som känner igen sig, måhända? Det händer kanske en gång per hundra att jag hinner dricka morgonkoppen, eller vilken kopp som helst för den delen, före teet har kallnat. Så nu har jag lärt mig att njuta, förstår ni njuuuta, av varje klunk härligt varmt te. Mmm.

Och hej, att skriva ett blogginlägg och få det upp på bloggen! En lite otippad njutning idag, faktiskt.

Förklaringen till detta sakernas tillstånd är enkel: All tid är på kort, förutom tid då jag sitter och ammar. Fördelen är att jag hinner kolla fejan, vädret och Pinterest på telefonen flera gånger per dag. Och ibland är den största njutningen faktiskt att bara sitta där och titta på honom, känna hans lugna andetag och smeka hans mjuka hjässa.

Livet: inget Strömsö

Fem månader och sju dagar sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Då var det ännu vinter och mörkt, jag var höggravid och katastrofalt utmattad. Nu är det sommar, barnet har fötts och mår bra, och jag börjar så småningom bli mig själv igen.

Fast... mig själv?

Jag stirrar på de orden och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta.

Hur påverkas man av en kris? Eller rättare sagt, av en rad kriser? Blir man starkare och klokare, eller blir man (alltså fy farao vad jag är rädd att bli det) bitter? Är det ett val man gör, eller är det bara turen (eller generna) som bestämmer?

Kris är bara ett annat ord för förändring. Men liksom, det finns förändring och förändring. Det som har pågått på sistone är, handen på hjärtat och utan ett uns av överdrift, det svåraste jag någonsin har varit med om. Någonsin. Det har inte varit bara en sak, det har varit många, den ena efter den andra, utan möjlighet att pusta ut och samla sig. Och det är inte över.

Sedan en pikiliten tid tillbaka har det börjat kännas nästan okej igen. Och här om dagen var det någonting i mig som sade "Nu prinsessan. Dags att acceptera faktum: Livet är mycket hårdare än du trodde. Det delas inte ut några medaljer eller rosor för varje kris som du axlar. Så sluta vänta på det. Ta istället vara på de fina stunderna när de kommer, och känn dig inte sämre för att du inte alltid orkar vara lika glad och munter."

Om inte annat så vet jag nu åtminstone hur en livskris kan se ut.

Och medan det nu är kris på gång så går livet faktist vidare också, och innehåller helt vanliga, icke-krisiga saker. De flesta dagar är faktiskt helt bra dagar.

Och, från att inte ens ha kunnat tänka tanken om att öppna bloggen, vilket ännu var fallet för inte så länge sen, så har jag nu kommit så långt att jag har skrivit ett helt inlägg. Jag - krisen: 1 - 0.