Pre-kalasfiilis

Eehhmm... jaha, fredag kväll jo. Sent. Klockan närmar sig elva. Jag sitter i vår andra soffa, den vi nästan aldrig använder, och granskar resultatet av dagens bedrifter. Kroppen säger "marsch i säng!", jag säger "you're not the boss of me".

Det är party i luften här i vårt vardagsrum, jajamen. Efter lite ommöblering kan jag nästan, nästan föreställa mig att sexton personer ska rymmas hit på kaffedoria.

Ett meddelande: jag har idag, dagen före min trettiotreårsdag, slagit personligt rekord i förtäring av muffinssmet. En helt realistisk uppskattning är totalt två och en halv deciliter. Och det är helt och hållet Leila Lindholms fel, det är inte JAG som har ett problem, no señor. Vad är grejen med att det ska bli så mycket smet över när man har fyllt alla formarna i muffinsplåten, vah?

Och jo, jag vet: muffins-släsh-cupcakes är ju ba så 2010.

Grekiska filosofer, släng er i väggen

I dessa tider av bebisboom känner man som moder ibland att andra säkerligen har det bättre än en själv, att man borde skärpa sig och bli den där coola urbana tuffa mamman som man ger sig ut för att vara, att man borde få koll på tillvaron och börja livet som fantastisk förälder på allvar, alltså för att summera: att allt borde vara på något annat sätt för att kännas bra.

Men ärade peeps, läs noga nu och begrunda: detta är en illusion. Man är den man är, man blir inte något nytt fast nya saker händer. Man är redan den man är, som människa, som kvinna, som väninna, som älskare, som mamma. Man lär sig, man utvecklas, man får insikter och erfarenheter. Men man är just den man är.

Så. Dagens djupa filosofiska betraktelse varsågoda, hot from the oven.

Lång dag idag. Tröst i form av havrekligröt med smöröga plus fotmassage väntar.

The office

Just another day at the office.

När dirigenten säger "Lujaa!"

Denna helg har jag i sanning sjungit. Halva lördagen gick åt till genrep och konsert med Key Ensemble, och på söndag sjöng jag med Camerata Aboensis på en högmässa. Ikväll övar Key-sopranerna Rachmaninoffs Vigilia så stämbanden inte ska tro att helgen är över. Vitsi vad jag njuter av att sjunga i kör! Det blir aldrig gammalt. Fast en grej hände på lördag som inte kändes helt kul. Under ett fortefortissimo, alltså tre f, alltså inget mesforte utan ett domedagsforte där duktiga sångare producerar ett så vrålstarkt ljud de bara förmår, började det plötsligt säga wub-wub-wub-wub i mina öron. Nu är jag helt säker på att jag har hörselnedsättning.

Fast okej, vet ni vad: det visste jag nog redan om. Man klarar inte ett vanligt tonårsliv i Spanien utan lite hörselnedsättning. En tid gick vi ganska ofta på diskotek (Pachá, anyone?) och när man kom ut så kändes det som om någon hade stoppat bomull i öronen. Är känslan bekant?

Bara att konstatera att "elämä on" och gå vidare. Sjunga vidare.

Ytligheter som gör en glad

Dagens stora nyhet: jag ryms i mina pre-preggers fat pants! De är helt blå och tråkiga med breda buntar, dvs. allt som jeans inte ska vara just nu, men vem bryr sig? Jag. Lite. Poängen är att de är vanliga jeans. Och härmed uppgraderas deras garderobstatus till slim pants. Rätt ska vara rätt.

Åååh nu fick jag byxinspiration! Någonstans finns ett par heta chinos i orangerött som bär mitt namn.

En ca fem månader gammal sessa

 

Hej! Jag har sovit hela natten och är pigg!

Femtioelva olika halsband att välja mellan, och vad väljer hon? Nå men givetvis pärlorna. Är hon eller är hon inte en Sessa med stil?

Farmor-abuela Pirjo är pop. Gröt börjar också vara ganska så pop.

Pausen förklaras avslutad

Jag vet, jag vet. Ni ba: men den där prinsessan, var håller hon riktigt hus?

Jag har väl hållit kreativ paus, vettja.

Under den kreativa pausen har vår dotter lärt sig att sova långa nätter och längre tupplurar, och en viss antydan till inredning börjar låta sig skönjas i f.d. arbetsrummet, numera arbetsrummet-släsh-barnkammaren. Ute på balkongen står en halvvägs sandpapprad funkisskänk som väntar på att bli vit. I tamburen står ett sammelsurium av grejer som väntar på att bli förda till Ekotori. Jag har gått och dragit på mig en ledbandsinflammation i höger arm och därav blivit tvungen att träna upp vänster hand i allt möjligt klurigt. Sånt.

Har ni förresten någonsin testat på att äta Corn Flakes med "fel" hand? Aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt att få lite mjölk och flingor att hållas på skeden hela vägen till munnen.