För att låna ett uttryck av Pinglan: Bajs. Bajsbajsbajs. Käck. Fäck. Bu. Typ.

Nä, det här med stressfri sista vecka före semestern är inte helt lätt att genomföra. Någonstans innerst inne vet jag att mina problem egentligen är pyttesmå och att allt ju är frid och fröjd (flyter båten? Check. Är den lastad, utrustad och ekiperad? Så gott som. Hinner jag leverera de jobb som ska levereras imorgon? Check. Barely, men check.) Men jag hade TÄNKT att det skulle vara furstligt med marginal, furstligt med tid att chilla, furstligt med lugn. För jag ogillar mig själv starkt när jag stressar, it is not cool.

Här sitter jag nu och stressjobbar, fy äckel. Stackars meejjjj. (Not. Jag är glad att jag har jobb. Men jag hatar - alltså totalavskyr - att stressa, och då blir jag så här.)

dagens ungdom

Senaste appdejten här från folkhögskoleidyllen: två busfrön har satt på en kran i ett rum och låst dörren i hopp om att rummet ska bli översvämmat och alla ska ha fruktansvärt roligt åt deras finurliga hyss. Men eftersom rummet i fråga finns på övre våningen i ett av internaten och rummen inte är byggda för att tjäna som bassänger så har vattnet läckt ner i trossbotten och genom taket till andra våningen. Omfattande vattenskador, med andra ord. Killarna har uppläxats och blir hemskickade men dessutom måste vi göra en polisanmälan av försäkringsrelaterade skäl, eftersom en av dem är 16 år fyllda. Summa summarum: en massa extra stress för en redan överstressad, faktiskt på gränsen till sönderstressad, rektor. Alltså svärfar min.

Och nu säger jag vad JAG tycker: istället för att skicka hem dem borde man ju sätta dem att arbeta som straff, ha det att torka och städa upp, sedan sopa inte bara hela internatet utan hela området, plocka bort alla kottar, skura golv och tvätta fönster. MINST. Med hot om datorförbud i sex månader om de inte lyder.

Det är inte dagens ungdom, utan dagens FÖRÄLDRAR. Saakeli.

en tisdagmorgon på en udde i skärgården

Do, re, mi, fa, so, la, si, do... do, si, la, so, fa, mi, re, do. Saxofoner och trumpeter och diverse övriga horn har inlett dag 2 på bigbandkursen här på Folkhögskolan. De är flitiga övare. Och duktiga; för de mesta spelar de helt rent och nästan i takt. Haha, tror ni att de går mig på nerverna så tror ni fel. Det här är värsta fiilislägret. På förmiddagar övar de i grupp och på eftermiddagar sitter de här och var på vår lilla udde och övar, övar, övar. Alltså vilket engagemang, vilken inspiration, vilken geist! Så fort jag hör de första trumpetarna klockan halv nio känner jag hur ett leende smyger sig in i mitt ansikte. Just nu: Do, mi, so, do, so, mi, do i olika tonarter.

Det är bara att konstatera att...

1. underbara vänner gör livet bättre.
2. Helsingfors/Esbo inte är så långt borta som jag trodde.
3. det är mysigt värre med garden party med yllesockor och filtar istället för sol.
4. Spotify kunde vara något att ha.
5. yogan tycks ge resultat.
6. och så en gång till: jag har underbara vänner!

Oj ve, nu är klockan mycket. Det är sträng disciplin som gäller fram till onsdag. For you see, I have a cunning plan: att fasa ur det här jobbandet poco a poco, så att jag dagen före semestern bara behöver kolla lite mejl och fakturera och sånt. Posible? Sí, definitivamente posible.

hälften kvar

Halvvägs klar med shoppingen... igår: Biltema & Tarjoustalo, fråga INTE hur mycket pengar det gick. Idag: Plantagen, Meredin, Eurokangas.

Eller så kunde alla saker jag behöver bara magiskt uppenbara sig i bakluckan på bilen (som redan är överfull). Tänk vad glad jag skulle bli. Hölvetes pryljakt det här shoppandet. Efter det här vill jag inte se en prylbutik i åtminstone en månad.*

*Who am I kidding?

nå voi vitsi

Åbo, here I come with The Shopping List from Crazy Land. Plus planer att gå och se SATC 2 på bio i brist på bättre kvällsprogram. Den har totalsågats av både vänner och recensenter men jag tror inte att jag kommer att vara så kräsen efter allt HC-shoppande.

Oj zuck. Nu kom J och sade att hans pappas mobiltelefon har dött och kan jag vänligen köpa en ny i Pargas och skicka hit den med bussen. With a frown she mutters: "crap. Just what I need".

Jo, yttre skärgården är vacker och fantastisk men inget livsviktigt ska gå sönder eller ta slut.

Eeeniuei: imorgon bär det av till Esboskogarna för lite partaj och rajraj med vänner jag har saknat jättemassor och DET, kära ni, är huvudpointen med den här helgen!

ståpåhuvu...

... har jag gjort idag. Med lite hjälp.