Das helg

Sitter i morgonrock fast klockan är snart tolv och lyssnar på radioinspelningen av lördagens adventskonsert. Det känns ömsom fint, ömsom lite knepigt och nästan halvfrustrerande. Allting låter nämligen mycket bättre i huvudet och i minnet. Vad beror det månne på? Stämningen, akustiken, "being in the moment"? Det gör egentligen detsamma, jag är überstolt över kören och också över min egen insats! Nog finns det saker jag reagerar på och som jag har lagt bakom örat, "nästa gång gör jag så här". Det är en del av nöjet att lyssna på en inspelning, chansen att utvecklas. (Översättning: om jag uttrycker det så där fint och moget så kanske det inte märks att jag vill dö när jag hör mig själv ta DEN DÄR tonen som aldrig lyckas)

Men vilket fantastiskt slut på Florakarriären, värre kan man ha det!

När jag inte sjöng eller dirigerade satt jag där och hade Fiilis. Tittade upp mot valven, hörde kören klinga, tittade på deras ansikten och glada blickar och bara njöt. Hade en mäktig "sista gången"-upplevelse.

Sen kom applåder, blommor (Hannas ljuvliga blomma står på mitt nattduksbord, fammos och faffas vid datorn och körens och Ullas finns i vardagsrummet), kramar, tack och beundran. It was over. Eller inte helt. Faktiskt inte alls. Med andra ord, det blev JULFEST! Och vilken fest! Klockan sex följande morgon var vi hemma. Och då stack vi nästan genast från eftersläppet, trots högljudda protester.

Jag tolkar det alltså som ett gott tecken att jag är trög som gammal sirap i dag, det betyder att jag är normal. Planerna att jobba som vanligt idag var helt klart orealistiska, banne mig att jag gick på den betan igen. Ny plan: undvik allt som innebär mer än minimal hjärnaktivitet. Är tillbaka imorgon!

Ska snart skriva om helgen. Snart. Promise.

*Stön* måndagen kom för fort.

feelgood moment

Jag har just varit hos frissan och sen lekt fotomodell i en studio i nästan en timme. Varför just idag? Därför att just denna dag är en dag jag vill föreviga. Ikväll ger vi adventskonsert nr 2 i en fullsatt domkyrka. Det är mitt sista år i kören och jag har den stora äran att dirigera, en av mina högsta drömmar. På en konsert som för mig är en av årets höjdpunkter. I en domkyrka som är min favoritbyggnad i hela världen. Därefter blir det hejdundrande julfest med vänner, sång och rajtan-tajtan i kvadrat. Många anledningar att vara glad och tacksam och lycklig och så här die-hard-positiv som jag är just nu.

Plus att detta med studiofotografering har varit en av mina hemliga fåfänghetsdrömmar sedan tonåren. Hemlig as in lite bortglömd redan. Men den fanns där, jovars.

Och vet ni vad: det känns otroligt bra när en dröm går i uppfyllelse, men när flera drömmar går i uppfyllelse samma dag känns det fanimej helt OVERKLIGT!

Mera syre åt folket

Har just pungat ut över hundra euro för massage och ansiktsbehandling och jösses vad det var värt pengarna! Jag prövade något som heter Oxynergy Paris happihoito på Kauniit ja ruskeat, innan det tog jag en halvtimmes massage för att slappna av. Under behandlingen sprutade tjejen syre på min hud med en tryckluftspistol och detta var första gången jag verkligen såg resultatet utan förstoringsglas. I feel pretty, oh so pretty... huden är liksom slätare, renare och jämnare. I like!

Detta var definitivt ett smart drag inför helgen, som blir in-ten-siv. En mycket bra investering. Som tur kommer dessa "investeringar" ganska sällan, annars skulle jag bli pank ganska fort. Jag borde hitta min frugala sida typ hetigenast och ligga lite lägre med investeringarna om jag ska ha några pengar kvar till jul. Jul i Spanien med mamma och pappa = hurraaa! Jul i Spanien med mamma och pappa och utan shoppingpengar = hm.

Så det är ju tur att jag köpte ännu en möjlig klänning att ha på julfesten IDAG, för från och med imorgon är det frugalitet* som gäller.

*ordet "frugalitet" fastnade när jag läste Time idag. Vilket ord, frugalitet.

Yaiks

Studie: hur man inte ska gå till väga när man cyklar från plats A till plats B. Plats: Österlånggatan ungefär vid Samppalinnabacken, igår klockan 17.10:


Fel nr 1: cykla inte med en tung datorväska på pakethållaren. Den KOMMER att falla ner.

Fel nr 2: när datorväskan faller, TVÄRBROMSA INTE. Du flyger garanterat över styrstången och slår dig gul och blå.

Fel nr 3: om du absolut måste göra allt det ovannämnda, välj något annat plagg att ha på dig än de ljusaste byxorna i garderoben.

Ouch. Ouch. Men det slutade som tur väl.

Och TUMMEN UPP för invalidtaxichauffören Jussila som stannade och erbjöd sig att köra mig resten av vägen gratis.

Och TVÅ TUMMAR UPP FÖR MIG som hade cykelhjälmen på - huvudet fick ett rejält slag. Dvs. hjälmen fick ett rejält slag, mitt huvud fick inte en skråma.

five minutes

Inläggen är på kort nu. Ett per dag, får ta max fem minuter. Den lilla disciplinpolisen i mig har vaknat och tagit fram batongen. All ye be warned!

Det hjälps inte, den andra deadlinen kommer inte att hålla. Det finns helt legitima orsaker att förhandla om en ny deadline så det är lugnt. Duktiga Heidi som inser detta redan nu och inte nästa vecka när hon har fått Panik. Jag i Panik = never pretty.

Tack och lov är jag varken martyr eller superkvinna. Eller vem tror jag att jag lurar egentligen? Innerst inne är jag väl det, men jag är skitbra på att övertala mig själv om att det är onödigt. Som tur brukar jag följa mina egna råd också.

Galna veckan, dag 2. Här pågår minsann också en countdown. Sådärja, fem minuter har gått. Over and out, mañana más.

I'm no superman

Den galna veckan har börjat. Under denna vecka är nyckelordet "hinna". Hinna jobba effektivt, hinna vara med på genrep och två adventskonserter, hinna på repetitioner i Pargas onsdag och fredag morgon, hinna äta, hinna sova, hinna ta det lugnt mellan varven. Är glad för att jag har bokat in lite avkoppling på torsdag i form av massage och skönhetsbehandling på Kauniit ja Ruskeat, dagen före första adventskonserten.

Men jobbet. Strama deadlines, ont om tid. Angst. Det får bära eller brista. Jag tänker inte leka Wonder Woman.