Mums

Min dotter har ett berg av tuggleksaker, alltså det är inte klokt, men jag har sedan länge insett att för henne är precis ALLT en tuggleksak. Det som är mums just nu är mammas glasögon och stolsben. Gnag, gnag låter det. Tur att stolarna är standard billighetsvara för vid det här läget har hon märkt sitt revir på åtminstone tre.

Vår lilla gnagare med två tänder, hehe.

Goool!

OUJEA! Elva timmar, hon har sovit elva timmar och vi har sovit en hel natt! Campeoones, campeoones, oee oee oeeo!

Igår testade jag på ett enkelt koncept efter den misslyckade dagsluren: mera mat. Detta råd hittade jag på ett föräldraforum. Jösses, vad det gick åt. Att det ska vara så svårt att komma ihåg de allra enklaste sakerna. Mat, myckemycke mat. Flickan har varit hungrig. Lite svårt att sova när man är hungrig, ju.

Alltså det står i boken att barnet under den här fyradagarskuren som vi har genomfört börjar sova bättre och bättre allt eftersom fler och fler "polletter trillar ner" (Barf). Nu inser jag att det nog är i mammas huvud som alla polletter har suttit på rad och väntat på att få trilla någonstans.

Sömnbloggen

Tonight's the night, peeps. Jag känner det i luften och i hela kroppen, i natt sover hon sina elva timmar. Om det inte skulle sabotera ändamålet på ett så oöverkomligt sätt så skulle jag stå vid sängen och agera hejarklack tillsammans med teddybjörnarna, Ju-lia, Ju-lia, Ju-lia! Förra natten sov hon nämligen tio och en halv timme med en enda uppvakning, och det var dessutom helt i början av natten, en timme efter läggdags. Sweet.

Åh, att få sova hela nätter. Inget slår det. Sleep, sweet sleep! Sleep is the new black!

Tupplurarna har däremot krånglat lite. När jag säger 'lite' menar jag så in i helsike. Främst för att vi tycks ha absolut noll koll på vad som utgör optimal tupplurstemperatur. Jösses, hur svårt kan det vara liksom? Flickan är ju redan fem månader gammal, det är inte som om hon damp in genom brevinkastet igår. Vi har minsann haft tid på oss att träna upp fingerkänslan. MEN. Igår fick hon sova långluren ute på balkongen med vad jag trodde var helt tillräckligt med kläder och filtar och stuff. Efter en timme, en timme av idogt ramsande i alla tänkbara tonlägen med bara skrik som svar, gick jag till slut ut på balkongen och upptäckte att flickebarnet inte alls skrek för att hon inte kunde sova, utan för att hon nog ville sova men inte kunde. Därför att hon hade – och här dör jag lite inombords – kallt på den blåsiga balkongen. Varje gång min dotter fryser ens det minsta lilla och det är mitt fel (vilket det är varje gång, ju) känner jag orden Dålig Mamma glöda i pannan. Usch. Så idag hände det omvända: under dagsluren i sovrummet bara skrek och skrek hon, och när jag efter tappert ramsande gav upp och gick in var hon röd som en kräfta och våt av svett. Filten var för tjock, rummet var inte tillräckligt svalt, whatever. Det krävdes all min skådespelartalang för att vara lugn och trygg och inte skrämma vettet ur tösen med en självförebrående svordomsramsa.

För nog är man dum i huvu.

Okej, fast lite kan jag skylla på sömnbristen efter fyra kurnätter.

Det blir bättre snart. Typ imorgon.

Vargtimmen

Tredje kurnatten lider mot sitt slut. I natt har jag sovit på madrass i vardagsrummet, nära dörren till Sessans rum. Det är meningen att man fort ska kunna ge henne godnattramsan om hon vaknar, och vid det här laget är ramsan allt som behövs för att hon ska somna om. Och det fungerar! I natt sov hon åtta timmar i sträck innan hon vaknade. Den s.k. vargtimmen nångång efter klockan fyra är fortfarande lite besvärlig, men om jag jämför med första och andra nattens hålligång med frustrerade protester och ilskna svordomar har denna gång gått som en dans.

Det som gör att jag klarar av den vid det här laget nästan förlamande tröttheten är känslan av att genomföra något jag tror på, och se tydliga resultat. Och vetskapen om att vi snart sover gott hela familjen, hela natten.

Haha, skrev först "sover gått". Gä-äääsp. Klockan är 06:47.

Update

Får jag bara säga att orden "forever til the end of time" borde förbjudas i all låtskrivning hädanefter?

Det är liksom dags att komma på något nytt.

Fast strunt i det, jag älskar vinnarlåten! I Melodifestivalen, alltså.

Medan kurledaren glor på TV och slösurfar sover Sessan lugnt i rummet bredvid. I går natt hade hon vaknat fem gånger vid det här laget, i natt har hon vaknat bara tre gånger, och fatta: två av dem har hon pipit till pikilite och sedan somnat om helt själv. Eftersom jag låtit henne göra det ifred. Tänk att man inte behöver gå in i rummet varje gång, man stör ju bara. Hon fixar det.

Första polletten har trillat ner för mamma nu.

Hej då

 

Igår kväll hade vi en avskedsceremoni för alla tuttar i huset*. Sessan fick suga lite på var och en i tur och ordning, sen lade jag dem i en tom konfektask och så gick vi till tamburen med asken. Jag öppnade ytterdörren och förde ut asken medan Sessan tittade på från pappas famn. Sen kom jag in tillbaka och förklarade att så här gör man med tuttarna när små barn är redo. Så till synes oskyldigt börjar man ljuga för sin dotter.

Här pågår alltså Sova hela natten-kur. Andra natten nu. Tycka vad man vill om AW men när det gäller bebisar och sömn så har hon rätt. Bevisligen. Hänt så här långt:


Efter avskedsceremonin inför den första natten nattade jag henne enligt kurens alla regler (skratt, tillrättaläggning i sängen som besked på att all aktivitet upphör, avslappnande buffning, lätt avslutande tryck, godnattramsa). Hon tyckte förstås inte att det var särskilt vettigt att ens försöka somna utan tutt. Jag kände mig inte så poppis när jag stod där och buffade och buffade en skrikande unge som uppenbarligen inte fattar ett dugg. Men hast du mir gesehen, det tog bara tio minuter så var hon helt tyst och färdig att somna. Min arma rygg motsätter sig användningen av ordet "bara", men den kan trösta sig med att det snart är helt och hållet slutbuffat. Om man ska tro Wahlgrenskan, alltså.

Så ikväll, hörni. Inte ett knyst. Inte ett enda pip. Hon bara somnade, pang. Alltså det står i boken att ungen ska glömma tutten på en natt, men vem är så blåögd att den tror på sådana löften? Tänkte jag, då.

Wow.

*Varför, frågar sig säkert någon. Inget emot tuttar i sig, både J och jag har haft tutt när vi var små. Vår Sessa har dock inte sovit så bra på sistone och en av många anledningar är att hon tappar tutten. Tills vidare är hon för liten för att hitta den själv, och ärligt talat så orkar inte vi vänta tills hon är stor nog. Vi vill och behöver sova nu.

Löst

Melodifestivalen. Vill se Melodifestivalen. Kanske i natt?

Har sovit mellan nio på morgonen och två på eftermiddagen, och nyss så lade jag mig på soffan och slöt ögonen i tio minuter. Dags att gå ut en sväng.

Kurbarnet har haft mysdag med pappa och sover nu lång eftermiddagslur på balkongen.

Gammelfastern kommer på middag. Ska bli riktigt trevligt med besök!

Gäsp. Vad ska jag hitta på i natt, förutom Melodifestval på låg volym? Åh, arma dagar vad jag vill sova.