Idag känner jag mig sannerligen bortskämd av livet. Det rockar att vara jag, helt enkelt. Jag har dock på känn om att verkligheten kommer att göra sig påmind senast imorgon, då min kropp skakar strängt på huvudet åt mig och hötter med fingret: "Ser du nu vad som händer när du flyger och flänger omkring och har en massa konserter och övningar och dessutom tror att du orkar jobba som vanligt? Vad var det jag sade?"

Dag fem

Oj, coolt var rätta ordet. Yesterday was frikkin' brilliant. Nu börjar jag på allvar känna av tröttheten men den läckraste av alla konserter är ikväll, ju. Så hör du tröttheten, vi tar en rain check tills imorgon okej? Jag har inte tid med dig idag. Sen, men inte nu. Sen.

Dag fyra

Livet efter Schnittke. Det finns. Schnittke kan inte riktigt beskrivas men den som först har gjutit blod, svett och tårar för att lära sig något helt omöjligt och sedan har fått uppleva hur det faktiskt klingar som musik och inte som oljud (ställvis mycket konstig musik, men musik ändå), den kanske vet vad jag menar. Jag kan berätta att salighetsmomenten var flera igår. Och fuskmomenten ännu fler, jag sjöng ungefär hälften av de höga tonerna. Survival instinct, I has it.

Ikväll tänker jag inte hålla tillbaka det minsta dugg. Dags för the cool stuff.

dag två

Ööö vänta nu, det är ju jättedumt att man måste bläddra neråt för att kunna läsa inläggen här. T-t-t. Ska fixa det senare.

Klusterhelg, dag två. All min energi och koncentration går åt till att ha rätt noter med mig till rätt övning och hinna äta så jag inte svimmar. Igår övade jag i åtta timmar, idag i bara en och en halv ungefär. Den här dagen räknas med andra ord som en vilodag. Vilket inte stämmer för jag jobbar en hel del, det är mest rösten som vilar. Imorgon bär det av till Hfors och Uspenskijkyrkan, övning i någon timme plus konsert. På måndag övar jag från och med klockan tre, konsert klockan sju. Tisdag, dito från klockan fyra. Och sen, kära vänner, SEN. TV-maraton med glass. Minst.

Igår blev jag totalnonchalerad av bussen fast jag viftade med mitt busskort i reflexförsedd plastficka. Jävlaranamma vilken skitstil, me cago en sus muertos. Så idag cyklar jag.

ibland funkar det inte

Oj, vad det här var en seg dag. Vem kunde ha gissat det? Det var inget fel med nattsömnen och jag gjorde ett kort yogapass imorse och jag har ätit sunt hela dagen och ALLT. Fäck också. Enda ljusglimten idag var att jag inhandlande den här karamellen på Akademiska bokhandeln.



Den får jag påbörja när jag har läst färdigt åtminstone en av de tre böcker* jag läser just nu.

*Moby Dick av Herman Melville (engelska; lunch-, buss- och tågläsning), Don Camillo ei il suo gregge av Giovanni Guareschi (italienska; kvällsläsning) och La Costurera av Frances de Pontes Peebles (spanska översatt från engelska; morgon- och pausläsning).

Problem -> lösning

Igår, ca klockan nio. Min proffsiga lösning på en kollegas reflexion kring hur en tenor kommer att klara sin första kvintettkeikka (dvs. att vara ensam i sin stämma) var: "vi häller i honom en stor brandy så går det bra".

plikten kallar

Till konsis bär det av, de svåra styckena kallar och ett av dem ska framföras för klasskamraterna imorgon. Ikväll slipar vi på madrigalprogrammet med Camerata. Om jag tar datorn med så hinner jag kanske jobba lite också, mellan varven. Fatta att jag imorgon inte har några kvällsplaner, fatta det. Nästa gång blir om två veckor. Fast det kommer en Houtskärhelg där emellan, och tack och lov för det. En HC-konserthelg och en low key-helg, kanske de balanserar ut varandra? Kanske jag får vara frisk efter HC-helgen? Plis? Och kanske jag hinner städa undan julpyntet och ta ner julstjärnorna före mars?