Tidsbrist

Hinner inte med bloggen nu, måste jobba, hinner faktiskt ABSOLUT inte blogga. Mitt liv må vara aningen tråkigt just nu men jag skulle visst ha saker att skriva om, om jag hade tid. Vale?

Danger bay theme

När jag var liten - det vill säga när som helst mellan fem och elva, har ytterst få minnen före det och minnena från perioden 5-11 är också en råddigogga- var brorsan och jag helt fast i tre TV-serier: McGyver, Falcon Crest och Danger Bay. Jag vet inte hur länge detta pågick för, som sagt, mina minnen från barndomen är nästan patetiskt osammanhängande (om det nångång blir av att skriva mina memoarer måste jag börja från typ 15 års ålder). För allt jag vet kan det ha pågått i bara några veckor. Men under en tid var vi slavar av dessa serier och bandade avsnitt och så vidare.

Nu, tjugo år senare, har ingen hört talas om Danger Bay. McGyver jo, Falcon Crest - öh, blush, men Danger Bay - siis mikä? Jag fattar ingenting - har brorsan och jag hamnat i en parallell dimension o qué leches pasa?

Så se om ni känner igen det här: en marinbiolog som jobbar på ett akvarium i Vancouver och har två barn i tonåren. Han är snygg, han är medelålders-sexig, han är ärlig och rättvis och hans barn är två änglar som på något magiskt sätt tycks ha kommit undan hela tonårs-hormonhelvetet för de är, precis som han, perfekta. Tillsammans kämpar de mot miljöbrott och annan kriminalitet och lyckas alltid trassla in sig i all världens farliga situationer. You get the picture. Helt högaktuellt, slår det mig. Lånat från Wikipedia: "One hundred and twenty three installments were filmed, ending in 1989, but the series, perceived as wholesome and exciting fare for older children and adolescents, continued to be seen through the 1990s in numerous countries around the world."

Jag tyckte faktiskt att Danger Bay var bättre än McGyver. Då.

Signaturmelodin klår fortfarande McGyvers också (*stön* hur gör jag för att få upp klippet??):

http://www.youtube.com/watch?v=q-m5J10e2Rg

fusk is my middle name

Socker- och brandystrejken fortsätter. Tjugotvå dagar kvar. Jag roade mig själv med att bläddra i kalendern och räkna dagarna en för en med fingret. Litet tips för mina trogna läsare: Heidi är inte riktigt sig själv den här månaden.

Detta är egentligen en fuskstrejk för det finns allt möjligt som är tillåtet: vin, mörk choklad och honung till exempel. Lite som att inte få shoppa kläder medan IKEA och bokrea är helt tillåtet. För det är inte samma sak, helt enkelt. Detta påstår alltså tjejen som skulle spara i år.

För att fira att jag hade klarat årets första arbetsvecka beslöt jag faktiskt att slå till och åka till IKEA igår. Ensam, första gången ever. Därmed stod jag först tjugo minuter och skrapade bort is från bilen, något som min karl brukar klara av på fem, varefter jag åkte på glashala vägar i rusningstrafik till det blågula varuhuset. Men jag kan inte påstå att jag inte hade roligt. Tjopp dit for hundratjugo euro och jag som bara skulle ha vissa saker, jag hade tillochmed en LISTA.

Okej, klockan är över halv fyra vilket innebär att det för länge sedan upphörde att vara okej att sitta oduschad i morgonrock. T.o.m. det rosslande flunsvraket till karl som bor här inledde dagen med en dusch. Anar dessutom att det är jag som ska se till att vi äter något idag. Anar vidare att detta förutsätter ett besök i butiken. Varraspizza utan ost blir knappast någon hit, liksom.

IFALL jag skulle känna att frestelsen att gå på rea håller på att bli övermäktig så kan jag logga in på bloggen och bli påmind om att jag FAKTISKT har inhandlat allt detta och mer i södern:

Megabrett bälte

Historisk roman på spanska

Smycken

Scarfar

Boots

Mera boots

Tröja

Sommarskor

Skjorta

And the list goes on...

Alltså: skärpning!

Om konsten att...

I vår serie "Om konsten att..." är det nu dags för konsten att se sanningen i vitögat.

Lägesanalys: nyss hemkommen från resa. Resebudgeten höll (jo, den höll faktiskt denna gång). Här hemma är det rea. Jag är sugen på rea. Jag har just nu lite pengar kvar. Mera på kommande, tack och lov. Har dock planerat att bli vuxen på riktigt och försöka spara, ens lite. Pengar behövs för en hel massa allt möjligt förutom reashopping. Som mat och, öh, försäkringar och stuff.

Faktum nr. 1: jag har faktiskt redan shoppat under resan. Och inte så lite heller.

Faktum nr. 2: det är jädrans svårt att shoppa bara en eller två grejer. Plagg och bälten och smycken och väskor bara fastnar i händerna som kardborrar på ylle. Känner någon igen sig?

Faktum nr. 3: det går att dra många paralleller mellan sockerberoende och shoppingberoende. För mig funkar personligen total abstinens bättre än alla andra varianter.

Ssssååå...

Suck, okejdå. Ingen reashopping.

Förutom på IKEA, IKEA räknas inte. Och bokrean, samma sak. Och om jag behöver basplagg. Och musik och filmer. Men i övrigt, ingen reashopping!

om konsten att välja tidpunkt för att starta socker- och brandystrejk

Alltså snacka om trög start. Noll flyt. NOLL. Jag vill minnas att vi förnöjt konstaterade att "som tur har vi två dagar efter resan då vi kan vila ut ordentligt och mjuklanda i vardagen" och jovisst känner jag mig helt urbortskämd eftersom jag kunde ta ledigt hela måndagen plus att jobbet den här veckan inte kan kallas för rymdvetenskap precis, men... KOM IGEN. Håller jag liksom muka på att bli gammal eller WTF?

Njäe, jag tror faktiskt inte att jag håller på att bli gammal. Alls. Tvärtom så tror jag att jag håller på att revertera till en otålig tonåring som tycker att allt är orättvist och fel och att det är synd om mig så in i helsike. Med andra ord har jag PMS. Och så har min teddybjörn till man kittlat mig på rumpan i sömnen igen så jag inte fick sova. Gulligt men... fäck.

Vill ha seriösa mängder chokladglass och brandy ikväll. Kan inte få. Varför? För att mitt alter-ego, den glada lyckliga modiga flickan utan pms, bestämde att hålla socker- och brandystrejk fram till februari. Seriously. FÄÄÄÄCK*!

*Den som av någon anledning har dragit den slutsatsen att jag har det dåligt kan vara helt lugn: jag har det egentligen helt bra. Läs nästa inlägg så får ni se. Gillar bara lite dramatik ibland. Just call me a drama queen.

hemma

Hej, jag är vid liv. Näranog. Var hemma klockan sex imorse och sov till halv tre. Kroppen är i Runosbacken, Åbo, Finland. Hjärnan är på autopilot. Själen svävar i någotslags limbo mellan soliga medelhavsstränder och snötunga talltoppar.

Här i Åbo är det s-a-g-o-l-i-k-t vackert och sjuhelsikes KALLT. Jag var av någon anledning inställd på mörker och slask så det här känns ju hur bra som helst. Skulle inte ha haft något emot en vecka till i solen, dock :)

Nu blir det Lång Ledig Kväll och imorgon blir en Lång Ledig Dag. Sconesfrukost och Sense and Sensibility, minst. Bloggskrivning, TV, surfande, lasagne ur frysen. I'm a girl with a plan.