Prinsessan Heidi

nya upptäckter

2012-02-08T09:44:00.000+02:00

Nytt vinnande koncept: mamma stiger upp, ammar, lämnar sedan Sessan med pappa en stund och går ut på en stavpromenad i gryningen. Helt enkelt bäst, särskilt när mamma har suttit inomhus sedan söndag.

Ett annat ganska bra koncept för hopplöst tilltäppta små näsor: att koka upp vatten i husets alla kastruller och fixa turkisk bastu i badrummet. Detta helt gyllene tips hittade jag på en spansk babysajt. Själv kan jag tipsa om att lite Vick's VapoRub i vattnet gör hela grejen ännu bättre.

nej

2012-02-06T12:02:00.000+02:00

Nej, det var ingen god idé att vara ute med Sessan alls, för nu är hon hes som en gammal kråka. Usch. Det dåliga samvetet–jag: 1–0. Fast det kan ju bero på att hon har sparkat av sig täcket på natten (vilket hon gör) eller på att hon har fått kallt när hon har legat på golvet (börjar inse att golvvärme faktiskt inte skulle vara så tokigt). Saksamma, jag har dåligt samvete så in i norden. Att så här känns det att vara mamma, också. Ynk.

Hemmamejeriet

2012-02-04T09:20:00.000+02:00

Chipjo-op, chipjo-op, chipjo-op. Bröstpumpen är igång. Muuu.

Jättesvårt att beskriva det mekaniska ljudet med bara bokstäver. Nästan lika svårt som att skriva blogg med bara vänster hand.

Jag mjölkar och häller i isbitspåsar så det finns ett litet lager för de dagar när J är ensam med Sessan. Det tog några månader innan jag kom igång med mjölkandet, men det är bara därför att jag i början var rädd att mjölken inte skulle räcka till för fröken. Ingen berättade för mig att brösten anpassar produktionen efter förfrågan och att det ju går att pumpa efter att Sessan har ätit. Duh.

frío, frío

2012-02-03T09:32:00.000+02:00

Alltså jag vet att det låter helt egocentriskt och fånigt av mig att säga det här, typ världen kretsar faktiskt inte runt min napa, men kom igen nu för farao. Är det helt måsta på att bli så här smällkallt just nu? Borde jag ha dåligt samvete för att jag överhuvudtaget tar ut Sessan i minus tjugo? Hon har garanterat varmt i vagnen med alla kläder och filtar men: kan en liten bebis andas så kall luft? (Hon är redan lite krasslig men verkar klara sig hittills, och jag har förvisso hängt en dubbelvikt fleecefilt över öppningen så att det bara blir små luftspringor på varje sida.)

Det här är nog första gången ever som motion och frisk luft är förknippade med dåligt samvete. Djiisös.

Nä, jag känner på mig att jag oroar mig i onödan. Visst gör jag det? Väl? Plis?

Det blidde inte idag

2012-02-02T23:19:00.001+02:00

Hej. Det skulle bli ett blogginlägg om sibirisk kyla, keppijumppa och tiramisu. Men nu tänker jag gå och lägga mig. Gäsp ögongnugg gäääsp. Jå. See you tomorrow, peepsies.

Söndag i skärin

2012-01-29T12:13:00.000+02:00

Söndagsmorgnar är i regel sköna, det vet vi alla. Okej, beroende på vad man har gjort föregående kväll, visst visst. Det känns dock som en himla lång tid sedan jag har vaknat en söndag och tänkt "urk" eller "aj". Som ett annat liv länge, länge sen. Bra så, och tillbaka till ämnet, söndagmorgon. Det är det nu. I fyra minuter ännu, sen blir klockan tolv.

Jag kan inte riktigt fatta att jag har sovit till halv elva, lagat frukost i lugn och ro och ätit den helt ostörd vid köksbordet med en bok. Jag har ett vagt och lite overkligt minne av att ha stigit upp vid sex och hållit en hungrig liten flicka mot min barm, men kanske jag bara drömde att jag gjorde det. I drömmen kom svärmor in från kylan, svepte in flickan i en filt och sade "nyt nukkumaan" medan hon och lilltösen försvann bakom ytterdörren.

Nu säger mina bröst att jag ska gå och knacka på hos svärmor och svärfar, los abuelos.

Tänk att man kan njuta så här av att ha en liten stund för sig själv, och samtidigt sakna sitt barn hela tiden. Så här känns det att vara mamma. Who knew.

Globetrottern slår till igen

2012-01-25T09:23:00.001+02:00

Planering, planering. Vad planeras? Jo: resor, wuhuu! Jag är helt planeringshög (det är morsan också, alltså ni borde se hennes mejl à la reseplaneringshitler. The woman knows her shit.).

Efter påskveckan ska vi till London och sen ut på den engelska landsbygden och hälsa på brorsan. Mamma kommer från Spanien också, så vi har barnvakt medan vi turistar. Kan det bli bättre? Åh, det är evigheter sen jag har varit i London. Där finns dessutom mycket, mycket kära vänner som jag ser fram emot att få träffa. Och brorsan med familj träffar vi alltför sällan, likaså min mamma.

Men jag sa resOR, visst? I pluralis. För här tänkte jag så här: jag är mammaledig fram till juli. När har jag annars så tomt i kalendern att jag kan fara och färdas helt som jag vill? Svar: hö, nå aldrig. Men Sessan då? Nå hon hänger ju med, förstås. Alltså åker vi från England raka vägen till Alicante med mamma och stannar i nästan två veckor. Oh joy!

Sen lär det också bli ett äventyr på egen hand i oktober... men mer om det någon annan gång.

Valdagen

2012-01-22T23:43:00.000+02:00

Sockerstrejk, dag sju. I can do this, yes I can. Första veckan är som bekant den svåraste, och som allra värst är det när klockan blir fika. Det är ju en av dagens bästa stunder, att sätta sig ner med en rykande kopp te och något gott till. Det är inte få belöningskänslor som är kopplade till den lilla sockerrushen. Häromdagen började suget faktiskt härja riktigt på allvar, det kändes som om varje cell i min kropp skrek efter The Good Stuff. Tur att jag är så envis.

Det hjälper onekligen också att jag har en sockersöt liten flicka som alltid, alltid låter sig pussas på kinden.

Förresten: jag tycker att alla ska rösta på Pekka Haavisto i omgång två i presidentvalet. Jag tror att han skulle bli en förträfflig president. Fast egentligen är jag i smyg lite ledsen över att Lipponen inte gick vidare. Jag har inga desto finare argument för honom än att han har både erfarenhet och den värdighet som krävs för ämbetet. I den underhållningscirkus som presidentvalet är i dagens värld stod det dock klart att han inte hade en chans.

JA

2012-01-21T17:05:00.000+02:00

Sannerligen, dagen är kommen. Undrens tid är minsann inte förbi. Hurra. Alltså på riktigt, HURRA! Jubel och fanfarer! Låt himlen färgas av sprakande fyrverkerier! Må kvittrande småfåglar bära röda sidenband i sina näbbar, och må lustiga ekorrar knyta rosetter av dem i varje träd! Må bjällror pingla och klockor ringa!

Sessan har sovit genom hela natten.

Jess.

hur det känns att vara mamma

2012-01-19T22:01:00.000+02:00

Vem hade trott att Sessan idag har blivit antastad av picktanter och människor med snorsugare i högsta hugg från höger och vänster? Där sover hon i sin spjälsäng, djupt och fridfullt, efter att ha fått sig en gonattslurk och somnat på min axel.

Där stod jag i sängkammarens halvmörker med det varma lilla gullegrynet tryckt mot mitt bröst och andades in hennes närhet med läpparna mot den fjuniga hjässan. Plötsligt hördes en belåten och sömndrucken liten suck, och något djupt inne i mig smalt där och då.

hej kroppsfixering, vi möts igen

2012-01-16T16:39:00.000+02:00

Pust, va skönt. Jag mår bättre. Det funkade.

Jag har firat genom att inleda den för januari månad traditionella sockerstrejken. Började alltså dagen med en mättande och nyttig frukost: te och smörgås, en med ost och skinka och en med apelsinmarmelad. AJ JO. Marmelad. Socker. Nå äsch. Hahaha, vilken perfekt start, just som det ska vara. Det är tanken som räknas.

I natt sov jag dessutom jätte, jättegott (och länge, Sessan väckte oss vid tio!) och drömde att jag var på semesterkryssning. Vet ni vad: att drömma att man är på semester är nästan lika skönt som att vara det. Detta firade jag genom att dammsuga här hemma och, OCH: moppa köksgolvet. Usch så det var dammigt och skitigt överallt, hu.

Dammsugningsoperationen avslöjade ett nästan ännu större problem: innehållet i min garderob har spritt ut sig över hela sovrummet. Det finns påsar och obestämda högar och korgar och shajt i varje hörn och vrå. Det mesta är kläder som jag inte ryms in i. Än. Just det, än. Se ovan. Detta var helt mitt eget val, att bli stor som en... val? Okej, som en minival då. Under graviditeten gällde regeln: Frossa. Nu. Medan du får. Nu är graviditeten över och nu väljer jag att ta tillbaka min kropp, en sockerfri dag i taget, ett yogapass i taget, en promenad i taget. Det är kanske inte så hälsosamt att hålla på så här men jag vet åtminstone precis varför jag gör det: njutningen är dubbel. Först får jag njuta av att äta godis, godis i mängder. Sen får jag njuta av känslan av att ta tillbaka makten och känna hur kroppen blir starkare och smidigare för varje dag som går. Jag lever hela tiden med känslan att jag borde bli vuxen och lägga av med det här, men hallåå. I något skede kommer min kropp och jag inte att vara bästisar längre, men just nu är vi det. Vi förstår varandra. Det tänker jag ta vara på.

vem hade gissat det

2012-01-14T23:14:00.000+02:00

Stort på bebisfronten: Sessan har nu två helt synliga små tänder i nedre käken. Och ja ba Öh, what? Vad gör hon med tänder så här tidigt? Kommer det inte att dröja jättemånga månader förrän det börjar komma något tuggbart på menyn? Tänker hon börja tugga på mina bröstvårtor nu? Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig när jag planerade att amma i nio månader. Är det här säkert helt normalt? Måste vi börjar vänja henne vid tandborste nu? Kommer hon inte att se lite daiju ut med bara två tänder i nedre käken? Höm, jag behöver uppenbarligen ta det lite lugnare med det här.

Än så länge tuggar hon som tur bara på sina många fina tuggleksaker, och på mammas finger om det erbjuds. Lägligt nog har hon dessutom lärt sig ett primitivt handgrepp som hon hela tiden jobbar hårt på att utveckla. Det innebär att hon kan ligga på golvet och hålla i sin tuggleksak helt själv. I flera sekunder. Upp till sju sekunder har jag räknat. Med lite mera träning så kan hon nog snart hålla i tandborsten.

när jag en gång har bestämt mig

2012-01-12T21:03:00.001+02:00

Förkyld i två och en halv vecka nu. Att vara förkyld suger. Att vara förkyld med bebis suger... oh boy, gissa hur mycket.

I morse gjorde jag en deal med mig själv: nu prkl ska jag på riktigt ta det lugnt så att jag blir frisk. Helt frisk. Friskast i stan. Temat för resten av veckan är alltså: lugn. Jag tänker ta det så himla lugnt att luften omkring mig stannar. Got it? Feckin' Queen of Cool fram till måndag minst.

Lättare sagt än gjort med en ständigt hungrig bebis som dessutom håller på att få sina första tänder*.

Bah, säger jag. Det handlar om attityd. And I gotz the coolness.

*Två små vita taggar i nedre käken, prick på dagen då hon fyller tre månader.

2012-01-10T17:10:00.000+02:00

Orka vara sjuk alltså. Visst har jag och vår soffa haft ett kärt återseende men jag skulle gärna återse andra saker också, helst ute i den friska luften. Host. Shajt. Återkommer sen när jag har något att berätta. Det vill säga sen när jag har gjort något annat än suttit i soffan och ammat/druckit te/tittat på TV/lekt med Sessan/övat mig på att snyta mig med en hand.

En prinsessa behöver vackra skor

2012-01-05T09:46:00.001+02:00

Skor är som godis. Svåra att motstå, och inte nödvändigtvis så bra för hälsan. Jag anar att mina fötter redan nu muttrar besvärjelser och svordomar under bordet, men morsan tipsade om att man till festen kan ha med sig ett par bekvämare skor som man byter till sen när outfiten har uppvisats tillräckligt och ingen längre tittar på skorna.

Visst är de läckra?

bobbornas seger

2012-01-05T00:03:00.001+02:00

Hej hej. Några dagar av sol och värme kvar, sen är det slut. Jag har varit ordentligt förkyld sedan förra inlägget, tappat rösten och allt, men nu börjar det kännas bättre igen. Alltså fatta, vi har haft sol och varmt varje dag, helt härligt väder, och jag har varit hes och hostig och usel i över en vecka. Trots att jag har gurglat och sköljt näsan med saltvatten varje kväll och preventivkurerat mig med C-vitamin, vitlök, ingefära, echinacea, the whole nine yards, för att inte bli hes och hostig och usel. Till den basilusk som slutligen vann kampen säger jag bara: det är foul play att antasta en stackars resenär på planet. Där sitter man och är illa tvungen att andas stinkande, osund flygplansluft i flera timmar. Ei näin.

Som tur har det inte gått någon nöd på Sessan, hon stortrivs här nere. Kolla bara:

näin meillä

2011-12-28T23:57:00.001+02:00

Jag sitter här vid pappas laptop och har försökt krysta fram ett blogginlägg i en halv timme. Krysta, haha. Ett verb som inte riktigt har den respekt det förtjänar, om ni frågar mig. Den som har krystat i ordets sanna bemärkelse, den vet. Den som inte har gjort det och har det framför sig, den har något att se fram emot. Nej, jag menar det faktiskt. Sen känner man nämligen att det inte finns jättemycket här i världen som man INTE skulle klara av.

Kanske jag behöver några fler dagar ledigt från bloggen och internet i allmänhet. Sånt kan jag syssla med där hemma i vintermörkret, juh. Just nu har jag bara lust att läsa Carlos Ruiz Zafóns senaste roman och dricka te. Så att, ses om några dagar. Under tiden får ni titta på lite bilder härifrån, deal?

Om ni kan så zooma in på menyn. Första rätten är "Vegetable soap". Ha ha.

Mamma verkar lite distraherad men stora kusinen hjälper till så att Sessan får mat.

Ingen jul utan Brunbergs tryfflar, säger J.

Frukost. Need I say more?

Vi måste göra det mörkt i vagnen, annars har Sessan svårt att sova.

Känner ni igen bladen? Visst har man såna här "plantor" i krukor där hemma? Jag har lyckats döda flera stycken. Här växer de som magnifika träd.

Ute i solen för första gången någonsin.

Jul i Torrevieja

2011-12-26T23:16:00.000+02:00

I Finland härjar typ seklets storm, läste vi på nätet idag. J ringde sina föräldrar i Houtskär och fick höra att de har varit utan el sedan igår kväll. Inte helt najs när man tänker på att huset är eluppvärmt. I natt hade hela huset knakat så de trodde att taket skulle blåsa av. Så, för att sammanfatta: mörkt, storm, några plusgrader. God jul, jo minsann.

Väderleken här i Torrevieja är däremot sådan att vi just nu har lite svårt att framkalla ens en liten gnutta hemlängtan:

Julafton: soligt, 24 grader på balkongen
Juldagen: soligt eller växlande molnighet, varmt som tusan så fort solen tittar fram
Annandag jul: se julafton.

Sessan har för första gången i sitt liv känt solens varma strålar på sina armar och ben. Mamma har varit ute på sin älskade vågbrytare och andats in sol, salt, måsskrik och glittrande hav. Vi har firat jul med mamma och pappa, brorsan och svägerskan samt Sessans kusin Little Miss, ätit och skålat och öppnat klappar och tittat på Narnia, varit ute på långa solpromenader, spelat kort och tuggat i oss låda efter låda av konfekt. Ätit frukost ute i solen.

Sol. Aj, det var så HÄR det kändes.

Packa packa packa...

2011-12-22T11:40:00.000+02:00

Det är inte sant, vi åker till Spanien i morgon. I MORGON! Fram med kappsäckarna, upp med garderobsdörrarna, igång med packningsmusiken!

Visste ni att när man flyger med bebis får bebisen ta med en hel kappsäck? (Hur nu det sen ska gå till... för att kånka på tjugo kilo krävs en hel del muskelstyrka, no?) Om man dessutom har valt premiumbiljetter får varje passagerare ta med trettio kilo. Vi får alltså ha nittio kilo bagage. Hur nu det sen ska gå till...

snart börjar jag baka pepparkakor

2011-12-17T13:01:00.000+02:00

Nåjaa julfiilisen, komsi komsi nu. Jag paketerar julklappar. Jag dricker glögg. Igår åt jag risgrynsgröt. Igen. Nam. Jag spelar Bing Crosby. Inget säger "jul" som Bing Crosby. Mmmm? Tänk om jag skulle baka pepparkakor, skulle det hjälpa?

Ok, I see your point. Där ute är det grått och regnigt, och så varmt att videkissorna tittar fram. Den lilla snö som kom för några veckor sen såg på termometern, tänkte om och försvann illa kvickt. Varför ska du, julfiilisen, orka släpa dig hit liksom?

Jaja, vi tar ingen stress med det här. Det är roligt att paketera julklappar ändå. Jag gillar att vika den yttersta kanten på pappret, alltså den som kommer överst, inåt så att det blir en snygg och jämn kant. Sen gillar jag att sätta något fint matchande band och så måste jag absolut locka bandet. Eller om jag vill pimpa klappen extra mycket använder jag tygband. Inget säger "pimpat" som tygband. Medan jag paketerar gillar jag att tänka på personen som ska få klappen och varför jag vill ge henne just den här grejen.

Jag paketerade nyss fammos, faffas och fasters julklappar och medan jag gjorde det tänkte jag på att jag igår fick höra att fammo har åkt in på sjukhus efter att ha tappat medvetandet. Hon lär ha återfått det, men jag har ännu inte fått höra vad som är fel och hur hon egentligen mår. Så tänkte jag på faffa och på hur han orkar. Och på hur mycket jag älskar dem båda, och så hoppades jag att allt är bra med dem. Så att de får öppna sina klappar och fira jul tillsammans också i år.

höh

2011-12-15T15:15:00.000+02:00

Ooorka med långsamma fotohanteringsprogram när man vill beställa foton på nätet. Lätt och snabbt ska det ju gå, det ska kännas som att man viftar lite över tangentbordet med vänster hand och så ska det vara KLART. Fattar dom inte att min bebis inte sover i all oändlighet och jag har annat jag också vill få gjort före hon vaknar? Har inte detta tagits upp när de höll möte senast, har inte datanissen briefats ordentligt, va? Vi skakar upprört på huvudet, t-t-t.

Okej, cut. Nu skriver jag såna där fjantigheter igen som jag gör när hjärnan börjar lida av syrebrist. Ut på promenad med mig och sessan, marsch!

Hur gick det sen?

2011-12-12T14:32:00.000+02:00

Nå fick jag sova? Svar: ja det fick jag. Applåder, hurrarop, publiken gör vågen! Så himla skönt att jag fattade att be J sköta hela natten och ge sessan flaska så att jag skulle få sova. Fast mot morgonnatten låg jag ganska länge vaken och undrade om han säkert hade dragit täcket över henne ända upp till hakan, så hon nu bara inte fick kallt. Senare på dagen slog åter denna modersinstinkt i när sessan låg på en filt på golvet. Hon nös till och jag satte genast en ylletröja på henne. Varpå J sade sig äntligen förstå varför hans mamma alltid måste tvinga på honom en halsduk när han var liten och råkade nysa för att det kliade lite i näsan.

Det prutthurtiga inlägget (hahaa, fooled ya)

2011-12-11T18:06:00.002+02:00

Okej peepsons, som alla bebisföräldrar dras jag med sömnbrist men nu börjar den faktiskt bli akut. I och för sig är min toleransgräns för sömnbrist exceptionellt låg, typ i klass "klarar sig inte utan sina åtta timmar". Borde göra något åt det. Kanske börja dricka kaffe igen? Eller väntas nu, kaffe är ju dåligt för sömnen. Doing. Hallååå? Vem är lite trött i skallen?

Den senaste veckan har det inte riktigt fungerat varken med öronproppar eller utan, sovandet alltså. Jag skyller på en statisk livsstil och för mycket socker. Låter detta bekant? Kanske något jag har sysslat med på heltid under de senaste månaderna? Check. Det känns onekligen lite lame att befinna sig på bristningsgränsen efter bara en vecka av högst någon timmes sömn per natt. Jag har på känn att många mammor och pappor bara skulle skratta nedlåtande och säga "I wish!"

Tur att har jag packat ner martyrkåpan (av någon anledning är det en kåpa, fråga int för jag vet int) för länge sedan, har med andra ord inget som helst behov av att verka piggare eller mer intresserad än jag i själva verket är just nu. Som tur verkar svärmor och svärfar förstå när jag bara nickar lite trött och svarar med ett urvattnat "mmm" på allting. De verkar närmare bestämt inte bry sig så farligt om omgivningen bara de får ha sessan i famnen. Passar mig särdeles bra, skönt med lite avlösning. Snälla snälla, om jag får sova i natt lovar jag att sakna sessan varje minut jag inte har henne imorgon.

Hej från skärin

2011-12-10T17:05:00.001+02:00

Vi har åkt ut till Houtskär för att tillbringa helgen med Julias farmor och farfar. Vi anlände i skymningen, det vill säga runt tre, och hittills har vi hunnit dricka glögg och sova eftermiddagstupplur. För en stund sedan satt J i vardagsrummet med sessan i famnen och nynnade Sankta Lucia. Nu är julstämningen nog inte långt borta.

2011-12-09T21:48:00.001+02:00

Inte slutpynjat än, men nu har jag startat en spansk blogg också. Jag måste vara fullkomligt galen. Checking... jo, det är jag.

Pynjdax

2011-12-09T11:25:00.001+02:00

Bestämde mig för att ge bloggen lite TLC i alla fall. Sessan sitter i famnen och suger förnöjt på händerna medan mamma pynjar.

De omtalade nya prioriteterna

2011-12-08T22:31:00.000+02:00

Min blogg börjar bli lite svartsjuk på sessan, anar jag. Tough shit, bloggen. Här i huset går prioriteterna så här:

Prioritet nummer ett, två och tre: att ge sessan mat.
Nummer fyra: att sessan får den sömn hon behöver.
Nummer fem: att mamma får mat i sig.
Nummer sex: att mamma får den sömn hon behöver, eller åtminstone lite.
Nummer sju: att båda kommer ut i friska luften varje dag.
Nummer åtta: att mamma och pappa har lite egen tid då och då.

Jeep bloggen, sen kommer du. Som tröst kan jag berätta att du ingalunda är sist på listan. Så här ser det ut:

Nummer nio: BLOGGEN.
Nummer tio: att städa.
Nummer elva: att vattna växterna.
Nummer tolv: att diska.

en kanonhelg

2011-12-05T20:01:00.000+02:00

Nu i helgen har det varit släktkalas och tjohejsan av alla de slag. Med facit i hand kan jag konstatera att vi har ett riktigt charmtroll till flicka. Förnöjt har hon suttit i en massa olika famnar och umgåtts åt höger och vänster, med vaken blick men samtidigt lugn och tålmodig, med en slags inre värdighet (fast det kan ju också hända att hon helt enkelt var lite dåsig. Här förbehåller sig mamma rätten att vara övertygad om dotterns medfödda förträfflighet – som mammor gör).

Nu är hon i alla fall doppad. Allt gick som smort och mamma och pappa var så stolta, så stolta.

Kvällen före dopet hade vi kärt besök av gammelmormor, gammelmoster och en av mammas kusiner. Vi bjöd på enkel fredagsmat: köttfärslimpa med ugnsrotsaker och champinjonsås, mosters bärkräm och vispgrädde till efterrätt. Man blir onekligen lite varm inombords när mommo, som per definition alltid har lagat den godaste maten i världen, säger "Oj, vad det var god mat" två gånger under samma kväll.

Bara några timmar efter dopet bjöd våra vänner herrskapet V-W på självständighetsmiddag (med några dagars tjuvstart, obviously), och där hann sessan också umgås en stund vid bordet innan det blev läggdags uppe i farbror Kaitsus serietidningsbibliotek. Ingen paus i det sociala schemat alltså, men sånt är livet för prinsessor som vi. En rolig kväll blev det, vilket det brukar bli hos veteranvärdarna Terhi och Kaj.

Men inte nog med alla dessa begivenheter: följande dag, dvs. igår, åkte vi till morbror Sture som bor på Brändö i Helsingfors, och firade mormor Ann-Maris 90-årsdag (som egentligen är idag). Jätteroligt, och också här orkade sessan famnmingla en god stund. Jag måste bara påpeka att jag har en hel hop härliga släktingar och en kanonfin mormor. Nittio år fyllda, inga mediciner och helt klar i knoppen. Praktisk och bestämd, med klara åsikter. På tok för anspråkslös men med humor och som gärna berättar hur det var "förr i tiden". Lättfrusen av sig och lite döv, envisas med att inte använda hörapparat men är aldrig för fåfäng för att klä sig ordentligt varmt. "Tå hövå e pöllå får kroppen lid." Hon lider minsann inte, på sin höjd av ensamhet nu när moffa är borta och hon bor på åldringshem. Där är nästan ingen lika klar i huvudet som hon, fast många är yngre. Har hela tiden dåligt samvete över att jag inte ringer oftare. Men jag gör det ibland, och vi pratar långa stunder.

Sessan sover och är helt ovetande om att hon just har blivit inspekterad av gammelmormor och gammelmoster.

Det drar ihop sig

2011-12-01T12:21:00.000+02:00

Tänk vad tiden går fort, i övermorgon har sessan sin första sociala tillställning med långklänning som dress code. Den dresskoden gäller förstås bara henne. Klänningen hon ska ha på sig är festlig men ganska opraktisk, den är så lång att det skulle räcka till en klänning till av tyget. Håret behöver hon inte bry sig om, i ett visst skede av tillställningen kommer man nämligen att sabotera hennes fjuniga frisyr genom att hälla vatten över hennes huvud. Lagom kul! Men hon kommer att vara eftermiddagens absoluta mittpunkt, allas ögonsten, the Belle of the ball. Bara att vänja sig, nena.

Rusk och ledighet och stövlar

2011-11-27T18:39:00.002+02:00

Det regnar och ruskar för fulla muggar där ute, hu. Det blev liksom aldrig dag idag. Det var svart, sen blev det gråsvart, sen blev det någotslags mittimellangrått som kändes som kväll, och sen blev det natt igen. Allt medan det regnade och ruskade, blåste och svepte, ylade och piskade. Det får helt seriöst bli den tjugotredje december ganska snart nu. Allra helst illa kvickt. Flygbiljetterna till Spanien bränner i inboxen.

Sessan sover och jag väntar på att hon ska vakna och äta, sen ska vi skajpa med mamma. Under tiden kan jag berätta om min mikroledighet, en hel halv dag, igår. Detta med ledighet från bebisen är viktigt, man måste få tanka lite egen tid ibland så man orkar amma, gosa, lugna, pussa, natta, nynna, leka, umgås, fota, bada, sköta, OCH hålla hemmet i styr OCH mysa med sin karl också. Nyckeln är samarbete, och små ledigheter här och där. Som tur är J jättebra på att sköta sessan och jag är jätte, nja okej, ganska bra på att låta honom göra det i fred. Sedan jag insåg vilken smart framtidsinvestering det faktiskt är att låta honom lära sig helt på egen hand, så att han själv får bygga upp sitt självförtroende med henne, så har jag kanske till och med blivit lite bättre på det än förr. Jaja. Det var ju inte det jag skulle berätta, höh. Jag skulle berätta att jag:

- cyklade till stan. Cyklade! Jag blev så glad när jag grep min fina Greta om styrstången, tog fart och satte mig på sadeln att jag måste riktigt klappa henne. Tur att ingen såg mig.

- satt på kalendermöte med Key Ensemble och fick plötsligt ett ganska fullt schema för nästa år. Jeij... och nej. Under mammaledigheten är det ju himla kul, men från och med hösten blir det nog åter att använda n-ordet i ur och skur.

- gick i diverse skoaffärer med Åbos coolaste och snyggaste ingenjör, Celicia. Alltså bättre shoppingkompis får man leta efter! Utan henne hade jag aldrig hittat de här:

Ni får ursäkta fotot. Jag ville framhäva stövlarna men lyckades istället göra allting rosa. Mitt tålamod för fotohantering är ungefär fyra sekunder. Men tips emottages gärna. Det jag ville visa och som inte syns så bra är hela finessen, pricken på i:et, det som gör att stövlarna fullkomligen ropar "Heidi": spännet högt uppe på vaden sitter inte vågrätt som på alla andra modeller (gäsp), utan vinkelrätt, upp mot knävecket. Ursnyggt!

Vad en prinsessa sysslar med en söndagmorgon

2011-11-27T09:28:00.001+02:00

En prinsessa som har vaknat halv sju, ammat sin lillprinsessa, sett ett avsnitt av en TV-serie och gosat med sessan, ammat igen, lagt gullungen att sova och sedan bakat scones (som blivit lite mer än lovligt guldbruna, as in nästan vidbrända) kan föreslagsvis skriva ett blogginlägg och ladda upp några bilder:

Klockan är nio på morgonen.
Eftersom naturen tycks ha glömt att tända solen så har jag tänt min solljuslampa.

Så här går det när man är sysselsatt med att ladda upp bilder och glömmer att sätta ny tid i timern efter de första tio minuterna i ugnen.

Till söndagsfrullen dukar jag alltid fram finporslinet. Det finns en tekanna i samma serie som kopparna och en av dessa dagar ska jag äga en sådan. Och brygga te i den på söndagar. Det ska jag.

Dagens första tupplur

Den bloggande mamman (hon som skriver blogginlägg med en hand)

lite bot mot mörkret

2011-11-24T17:15:00.000+02:00

Nu blev jag tagen på säng igen. Klockan är 16.22 och det är natt ute. Natt. Är detta naturligt, va? I tell you, om vi inte hade flygbiljetter till Spanien till jul (dryga två veckor, jipii!) så skulle jag sitta här och boka en solresa till nästa vecka.

Tur att man har sin solterapilampa åtminstone. Så det blir någon skillnad på dag och natt.

Och på tal om terapi:

(Un momento. Blev just avbruten av dörrklockan. Gick och öppnade och där stod en helt synligt berusad dude med pipskägg. Duden stirrade på mig i en sekund och yttrade något som började med v***u och slutade med "anteeks". Om jag tolkade honom rätt så hade han fel våning, igen. Och då undrar jag: det här är första gången han ringer på vår dörr, så vitt jag vet. Vadå "igen"? We'll never know.)

Nytt försök. Alltså. På tal om terapi:

Oh mama. Kan, FÅR en skötväska vara så här snygg? Och en ännu viktigare fråga: kan man bara surfa vidare, eller måste man kanske, nästan faktiskt liksom klicka på Add to cart?

Ja-a, vad tror ni? God jul, prinsessan. Materialisten i mig har då tydligen inte dött.

(Väskan är förresten slutsåld fram till slutet av januari, fick jag veta i ett mejl från webbutiken. Den ekologiskt och ekonomiskt medvetna konsumenten i mig skrattar åt materialisten: haha, rätt åt dig! Materialisten rycker lugnt på axlarna: tålamod, I has it.)

bebisbloggen, del 2

2011-11-21T08:43:00.000+02:00

- Das grosse Kakka kom idag. Nu har jag erfarit det där som alla bebismorsor talar om och som gör att man undrar om de är lite konstiga i huvudet: jag blev överlycklig och - bara att medge - stolt över min bebis som hade bajsat så duktigt. Varsågod, flina åt mig.

- Lärde mig äntligen att knyta bärsjalen på rätt sätt och testade att lyfta sessan in i sjalen för tio minuter sen. Hon somnade inom en minut.

Nästa inlägg handlar om den här.

bebisbloggen

2011-11-20T20:57:00.000+02:00

Hänt denna vecka i livet med bebis:
- Just nu provar vi tygblöjor av olika sorter. Helt ypperlig uthyrningsservice här i Åbo, för futtiga fem euro får man en hel hög olika modeller som man får testa i två veckor. Resultat så här långt: fickblöjorna läcker, antagligen eftersom storlek S är för liten henne ännu. Modellen tygblöja+blöjbyxa fungerar mycket bättre. Ännu har sessan inte bajsat så vi har något ganska spännande att vänta på. J tycker förresten att allt det här är skitjobbigt. "Jome bort" säger jag, det är det inte alls. Och gissa vem som kommer att hålla tvättmaskinsrumban i gång för det mesta? Nå just det.

- Vi har infört en kvällsrutin för att lära henne att somna ensam, och det fungerar! Jee vilken frihet! Hittills var det för det mesta gråt och gnäll i en eller flera timmar före hon somnade i famnen, och när vi sedan lade henne i sängen kunde hon vakna och så var man tillbaka i ruta ett. Men så började jag läsa Sova hela natten och insåg att här krävs lite andra tag. I onsdags hade vi dessutom besök av vår sju månader gamla guddotter med föräldrar och fick följa med deras nattningsprocedurer, det hjälpte också.

- Sessan har börjat le, jag tror åtminstone att hon gör det helt på riktigt nu. Åh, det är helt magiskt!

efterlängtad känsla

2011-11-20T15:29:00.000+02:00

Är nyss uppstigen från yogamattan. Fem solhälsningar och en vaddetnuheter-asana blev det idag. Ladies and gents, I'm back! Eller åtminstone på väg. Åh vet ni, känslan av att ha kommit över tröskeln. Helt obeskrivlig.

Det började på onsdag, jag kände att nu. NU. Det blev tre solhälsningar, mer orkade jag inte. Men jag bestämde att hädanefter lägger jag till en solhälsning eller en asana för varje gång. Så nu är jag uppe i fem solhälsningar och känner mig jätteduktig. Vilket är helt fel, enligt yogafilosofin ska man inte jämföra sig, varken med andra eller med sig själv. So shoot me.

Jag har nyss fattat en sak: det är inte så att kroppen behöver återhämta sig efter förlossningen. Den behöver återhämta sig efter det, plus en hel graviditet. Inte att undra på att mina stackars muskler kvider. Ååh, va skönt!

för lång paus

2011-11-17T10:43:00.001+02:00

Detta inlägg inleds med ett litet stön, emedan jag har samlat på mig så många olika saker att blogga om att jag har en bloggande mammas beslutsångest. Detta händer när några dagar går utan att följande faktorer sammanfaller: a) att mamman råkar sitta vid datorn a) att hon har båda händerna fria lediga, b) att hon har aktiv kreativ energi och b) att hon är inspirerad. När nu samtliga faktorer har sammanfallit och jag följaktligen sitter här med inläggsfönstret öppet så känns det onekligen lite fånigt att ödsla tid på "Va ska ja väljaaa?".

Men hej easypeasy, jag måste faktiskt berätta vad som hände i söndags efter konserthelgen med Exaudio. Vi blev stoppade av polisen i vår lilla Twingo just som vi skulle köra upp på Västra leden och fortsätta mot Åbo. "Jaha, vi har inte gjort något fel men kanske det är en blåsrazzia eller något", tänker vi. "Ajokortti ja rekisteriote". Å-keej. Sedan ber polismannen J ge ett blåstest och det visar noll. Och sedan kommer han till kritan: de har kollat bilens registernummer och det har ploppat upp ett meddelande på datorskärmen om att vi inte har betalat bilskatten. J förklarar att han visst har betalat skatten, och det alldeles nyligen. Nej, han har tyvärr inget kvitto här i bilen. I samma sekund får min karl dock en snilleblixt och meddelar lugnt att han kan gå in på nätbanken på vår iPad och ta fram betalningen så polismannen får se att allt är i ordning. I say, good show! Räddade av paddan!

Fast det var tydligen så att det i misstag hade blivit någon liten förseningsränta obetald, i vilket fall bilen syns som skattesmitare och omfattas av körförbud. Ouch. Vi gav dock ett så hederligt och seriöst intryck att polismannen lät oss köra vidare med varning för att nästa patrull inte nödvändigtvis gör det. Vilken tur att vi inte råkade ut för någon paragrafryttare, säger jag bara. Det hade varit jättekul att måsta stiga ur bilen där vid uppfarten till Västra leden en söndag kväll i novembermörkret, med bebis och allt. So NOT.

2011-11-13T17:53:00.000+02:00

Hej hörni, jag får ödmjukt ta tillbaka vad jag kallade mig själv i föregående inlägg. Jag är minsann ingen fru duktig nuförtiden. Kalla mig Fru Sås. Hon som såsar sig igenom en hel konsert. Lyckligtvis ganska diskret och obemärkt för det mesta, men även ganska rejält här och där. Tur att jag åtminstone hade fiilis, har man fiilis är allt förlåtet. Väl?

laddar upp

2011-11-10T21:05:00.000+02:00

Fröken Duktig, nej vad säger jag, Fru Duktig här har just lallat igenom sin sångläxa inför helgen och ska nu inta soffpotatisställning nummer fem tillsammans med Herr Gosefamn och Fröken Spratel-Kajsa.

Nnnggh jag vill radera vad jag just skrev för det låter fjantigt, äckelpäckelfjantigt. Men låt vara. Jag fjantar mig som jag vill, jag.

Kanske är jag lite uppspelt för att vi åker till den tillfälliga huvudstaden imorgon och då får jag träffa en massa människor som jag har saknat, och sjunga låtar som jag har saknat, och uppträda, vilket jag också har saknat, och komma lite bort hemifrån, vilket jag – gissa vad – har saknat.

Se on jees.

mamma säger buenos días

2011-11-09T10:28:00.001+02:00

Nu är den här. Den tiden på dagen då sessan sover djupt i flera timmar. Detta betyder framför allt två saker: jag får sitta på ett och samma ställe hur länge jag vill, och jag har båda händerna fria. Jag skulle kunna passa på och sova men, oh the irony, klockan är tio på morgonen och jag är för pigg. Fingrarna i kors för att hon ska sova så djupt på eftermiddagen att jag kan ta en tupplur. Det är lite rastlösa tider just nu. J kallar henne för Spratel-Kajsa och jag är lite avundsjuk för jag har inte kommit på något ens tillnärmelsevis lika beskrivande och lustigt på spanska.

Jag provade med Diablo de Tasmania men njäe, det satt inte riktigt.

Jag får trösta mig med att jag kan kalla henne alla möjliga andra mysiga och roliga saker som t.ex. bicho (även i diminutivformen bichito), ranita, nena, cielo, cariño, mi vida.* Och dagen börjar alltid med "buenos días (lägg till valfritt smeknamn, se ovan), ¿qué tal has dormido?

*kräket/lilla kräket, lilla grodan, tösen, himmel (används i bemärkelsen älskling), älskling, mitt liv (i bemärkelsen min älskade).

bubblor i magen

2011-11-05T10:02:00.001+02:00

Så har man överlevt, jag menar upplevt – nej jag menar faktiskt överlevt – sin första skrikmaraton.

Att mamma äter vitlök var tydligen ingen hit för sessans mage. Kräpp. Antingen det eller så var det mozzarellan på ravioligratängen (innehåller laktos). Eller så var det något helt annat. Jag menar, hur ska jag på riktigt kunna veta? Allt är bara teorier och spekulation. Så vetenskapligt som att jag googlar det jag har ätit och hittar någon sida där det står att födoämnet i fråga kan ge bebisen luftbesvär om jag ammar. Alla fall är olika, man får pröva sig fram. Personligen ogillar jag starkt det här konceptet att man "får pröva sig fram". Jo tack för ingenting. Kan inte någon bara ge mig klart besked om vad jag får äta? Det finns risk för att jag blir lite bitter om det visar sig att jag har avstått från t.ex. choklad helt i onödan.

Såååja. Det var en jobbig dag igår, som ni kanske märker, men det fanns några härliga stunder också. Som när jag går till köket efter en nollställningspromenad och hittar J som dansar till musiken från Svansjön med flickan i famnen. Jag skrattar lyckligt och under några sekunder är världen helt perfekt.

nå jusså

2011-11-02T13:29:00.000+02:00

Mmmmmm.

MMMMMAAAA.

Mmmojojoj.

Alltid kul med altläge. Not. Saakelilainen.

Snälla snälla snälla må jag få sopranläget tillbaka till nästa vecka. Jag har sett fram emot konserten med Exaudio i typ ett år nu.

Thank God it's...

2011-10-31T09:57:00.000+02:00

Tjena måndag! Läget? Jo, tack bra bara. Vadå? Nej nej, det är länge sen jag har hyst några onda tankar om dig. Du är ju en heltigenom rekorderlig dag, du. Du kommer aldrig att vara fredag och det får du finna dig i, men för den som är tillfälligt ledig från jobb och studier är du en helt välkommen figur. Du skapar liksom den rätta rytmen i tillvaron och ger välkommen omväxling efter den lata söndagen. Du öppnar butikerna och får fart på webbsnacket, sätter så att säga nytt snurr på hjulet. Jojo, ta till dig nu. Det är så många som avskyr dig, jag själv bland dem för det mesta, så jag känner att jag vill ge dig lite kärlek nu när jag kan. Alltså, här kommer det, det du aldrig får höra: TGIM!

nattskiftet

2011-10-26T08:26:00.001+03:00

Ännu ett nattskift avklarat, gäsp. Mjölkbeställning lämnades in klockan elva, tre och strax före sju. En leverans i blöjan efter beställning nummer två. Ganska omständliga somna om-procedurer efter varje amning.

Gääsp säger jag. Inte karln, han sover ännu. Med öronproppar.

Men va fräckt, tänker ni nu. Nej nej, vi har ett system vi. Nästa natt är det min tur att sätta i öronpropparna och sova lite djupare. Så länge spjälsängen står i vår sovrum är detta det enda sättet att få någon vettig nattsömn då och då. Visst, det är fortfarande jag som ammar men när J har nattskiftet behöver jag inte stiga upp ur sängen, och det är en lyx. Bara att maka mig lite åt sidan så landar en hungrig gullunge vid bröstet som en helikopter. Bara jag kommer igång med pumpandet kan karln till och med sköta matandet helt själv.

Det gäller att prioritera sömnen om man ska orka mysa med en så gullig tjej som vår prinsessa.

En som kan det här med att prioritera sömn.

Den gyllene morgonstunden

2011-10-24T09:57:00.001+03:00

I min kopp: grönt te. På min tallrik: en ytterst smulig scone som blev över efter gårdagens hemmabrunch. På spellistan i Spotify: Schumanns Children Scenes. Belåten liten suck.

På köksgolvet ligger vår lilla flicka i bebisboet som jag sydde då pysselivern var störst. Baby nest heter det på engelska. Mondjö vad glad jag är att jag gjorde det, ett bebisbo är helt bäst. Flickan får sova ombonat och med en liknande skyddad känsla som i livmodern, och hela boet kan lyftas med flicka och allt från rum till rum eller direkt in i spjälsängen till natten.
(Den fina filten har gammelfarmor, alltså min farmor, stickat. Hon har om möjligt haft en ännu större pyssel- och köpiver än jag inför sessans nedkomst.)

I pappas famn kan det också hända att man somnar rätt så fort.

Jag svär, den här lilla grodan är typ det enda som kan förmå mig att offra en konsert med Exaudio. Ja hon, och postpartal utmattning kanske. Lite suckar jag nog över att inte ha kunnat åka upp till Vasa nu i helgen och varit med. Eller lite mycket. Vilken tur att det blir repris i Helsingfors om några veckor!

The monster sleeps no more

2011-10-22T17:13:00.000+03:00

Okej, jag visste att det här skulle hända. Det var liksom bara en tidsfråga men huj vad det hände snabbt, vips bara. Aj vadå? Det megalomaniska shoppandet, that's what. Ny tillvaro innebär behov av ny ekipering, vilket innebär att pengar. måste. brännas. Konsumentmonstret vaknar och är hungrigt, vrååålhungrigt. Hundralapparna bara flyger ur plånboken, bye bye.

Men sirni vad ska man göra när den enda vettiga mammabutiken i Åbo stänger om en vecka och allt säljs med tjugo procents rabatt? What is a girl to do?

Här kommer ett glödhett tips, intresseklubben: de överlägset bästa och bekvämaste amningsbehåarna heter Bravado. De kostar runt femtio euro och är värda varenda cent. Jag har en på mig nu och mina megaboobisar (storlek frikkin' F) har kommit till himlen. Men gå inte och skaffa någon dyr lyxbehå förrän mjölken har stigit i brösten, det är helt otroligt vad de växer. Åh 80 B, när ses vi åter?

Faking it marvelously

2011-10-19T14:08:00.000+03:00

Dagens egoboost:

"Du är såååå bra. Jag skulle vilja vara en liten bebis så att du skulle kunna sköta mig."

Jovars, helt bra går det. Det verkar finnas en magisk formel när det gäller bebisar: om du inte riktigt vet vad du gör, fejka så sjutton. Show no fear.

Jess

2011-10-18T19:17:00.000+03:00

Åh, så lycklig man kan bli över en så enkel sak som att komma ut i friska luften. Men det är en hel vecka sen sist! Just det, sessan har varit på sin första åktur i barnvagnen med två stolta föräldrar.

Nu tårta och film. Fortfarande i liggande ställning. My back is killing me.

hormonerna talar

2011-10-16T18:01:00.000+03:00

Saker jag är sjukt tacksam för just nu:

– att jag inte har några bristningsmärken på magen efter graviditeten. Hej, som den trogne läsaren redan vet är jag extremt fåfäng när det gäller min mage.

– att mina bröst är så mjölkstinna att det bara rinner ur dem. Det går med andra ord ingen nöd på sessan, och hon håller dessutom på att lära sig den rätta sugtekniken.

– att sessan älskar att sova. Fattar ni, hon älskar att sova.

– att man idag helt öppet berättar om baby blues. Jag har blivit varnad av både vänner, morsan och sköterskorna på rådgivningen för att man kan känna sig lite nedstämd eller rent av deprimerad efter förlossningen. Jag medger, för mig låg det mycket nära till standardreaktionen "Yeah, I know about hormoner and I can actually google stuff on my own." Men t.ex. bästaste Lena berättade att för henne hände det helt konkret när mjölken steg. Min mjölk har nu stigit, et voilà. Och här kommer poängen: tack vare att jag var så förberedd på att det skulle hända var det bara att säga åt J att "jag tror faktiskt att jag känner mig lite nedstämd idag", och presto: jag installeras i soffan, blir ompysslad med jättemycket tröstande kel och närhet, telefonsamtal sköts, besök avstyrs och feelgoodfilm serveras. Så istället för att stå och gråta i duschen utan att riktigt veta varför så stod jag nyss i duschen och grät för att jag har en så fin karl som gör min babybluesdag så härlig.

– min karl. Se ovan.

– vår dotter. Förklaring behövs knappast.

Äntligen

2011-10-14T14:08:00.000+03:00

En liten prinsessa har kommit till världen. Jag må ha stygn i baken, sömnbrist och förstoppning men nog är det här tammetusan det underbaraste jag någonsin har varit med om.

Fantasi är en underskattad styrka

2011-10-11T10:45:00.000+03:00

Hörni, Logomo var faktiskt inte så tokigt. Jag gillade. Mina förväntningar var i och för sig ganska låga men jag föredrar att bli positivt överraskad, man blir på gott humör av sånt. Lite tungt blev det mot slutet, det kunde kanske ha funnits fler bänkar, och ville man se samtliga utställningar fick man punga ut det hutlösa priset 18 euro (utan S-kort 20 euro), men i övrigt lämnade besöket bara positiva intryck.

Dock märkte jag att hela konceptet med flera utställningar på en gång inte riktigt passar mig, hjärnan orkar egentligen bara med en åt gången. För mig handlar det om att sjunka in i ett visst sinnestillstånd där varje liten detalj öppnar en mental dörr. När jag går på utställning gillar jag att stänga ut omvärlden så gott det går och verkligen låta fantasin andas fritt. Samma när jag tolkar musik. Det är så skönt, för det är fullständigt omöjligt att samtidigt hålla reda på alla mentala listor, strukturer och scheman som det dagliga livet är så beroende av. Kontrollfreaken i mig måste gå med på att släppa taget och försvinna en stund. Det känns både renande och helande. Hälsosamt, faktiskt. Undrar hur samhället skulle påverkas om människor hade tid att låta fantasin ta över lite oftare?

inkubatorn vid datorn

2011-10-10T11:34:00.001+03:00

I lördags gjorde jag ett experiment: långpromenad, dammsugning, bastu. Nada. Det enda jag åstadkom var att komma upp i varv så i den milda grad att nattsömnen förstördes totalt. Okej, okej, jag fattar. Det finns inget jag kan göra. Nog visste jag egentligen det. Så igår hade vi en riktigt slö söndag med en massa TV, och i natt har jag sovit gott igen, halleluja. Klimpen också. Den verkar må bra, rör sig ungefär som hittills fast kvällssparkarna har blivit ännu kraftigare. Nu när jag har gått över den beräknade tiden har de poängterat extra mycket att jag ska följa med bebisens rörelser och vara extra uppmärksam på förändringar. Om jag misstänker något ska jag GENAST RINGA. Tackar tackar, nu är jag både otålig och paranoid.

Dagens program: dejt med J på Logomo i eftermiddag. Livet som sysslolös inkubator räddas av det lokala kulturutbudet än en gång. Fy farao de där svenska sidorna förresten, jag blir förbannad. But let's not go there. Really, let's not.

observationer

2011-10-07T09:58:00.001+03:00

En observation, som påminnelse till mig själv: det är okej att ta två bitar tårta till efterrätt när du är gravid, sötnos, men senare kommer du inte undan lika lätt. Det finns annat här i livet än socker.

En ytterligare observation: lunchdejt på stan med god vän gör livet bättre, i synnerhet om man får träffa en ytterst charmant guddotter på köpet.

Och till sist en observation om Galna Dagarna på Stocka: det kan ju vara stressigt värre. Trångt, råddigt, hett, långa köer, störande högtalarprat, kollektiv köphysteri. Stackars shoppare, ju. Varför tycker vi att det är roligt? Nåjo, vi vet väl alla vad det går ut på. Vi får tillfredsställa vårt eviga sug på att fynda. Låt kunderna känna att de har en enastående och flyktig chans att hitta något de annars inte skulle få tag på och att de kommer billigt undan, et voilà. Det är en illusion, men en oemotståndlig sådan.

Alldeles, jag var och turistade lite på Galna Dagarna igår. "Turistade" är ett bra ord eftersom jag liksom bara seglade fram i min lilla preggobubbla utan att försöka det minsta att vara med i andan. Trots det är prinsessan nu med extern hårdskiva, och det var på tiden. Även den här slank med. De hade dessutom Anton Berg-choko så nu finns det två askar Plum in Madeira som är öronmärkta för dagarna på BB. Inte så tokigt för någon som inte ens försöker, anser jag.

Plan A och plan B

2011-10-06T13:13:00.000+03:00

Nästan en vecka efter beräknad nedkomst och omgivningen börjar bli otålig. Inte jag (bullshit, men jag försöker mitt bästa). Här lever vi en dag i sänder. Igår hade jag en kulturell dag: gick först till Konstmuseet och såg Carl Larsson-utställningen och sedan på bio och såg The Help. Båda helt huippendalis.

Nu ska jag på fika med kompis och guddotter och sen en sväng till Stocka där det spökar i gult igen. J fixar maten idag. Ikväll blir det antingen film eller Dr Who-maraton.

Vi lever som normalt med andra ord, men "med förbehåll för förlossning".

Kvinnor som kan minsann

2011-10-03T21:45:00.000+03:00

Ibland belönar livet mig med känslan "det här skötte jag ganska bra". Som idag. Jag står i badrummet och lägger lite lätt vardagssmink inför besök nummer gaah på rådgivningen. Just som jag ska lägga ögonskugga faller den där lilla minipinnen som man lägger ögonskugga med ner i lavoaren och försvinner genom ett av hålen i avloppet. Några favoritsvordomar följer. Sedan tar jag lugnt en skruvmejsel, öppnar avloppet och skruvar isär rördelarna, en efter en, tills den lilla grejmojängen faller ur. Fem minuter senare är jag klar and looking fabulous. Bra känsla, jättebra känsla.

Och just som man känner sig relativt nöjd med dagen kan det plötsligt komma en bitch slap rakt i fejset. På vägen hem från rådgivningen kör vi under en banderoll som mina ögon fastnar på. Banderollen gör reklam för en mässa med namnet "Osaava nainen" som ordnas om några veckor på Mässcentret. "Kvinnor som kan" har jag sett att det heter på svenska. Det låter så nedlåtande att jag blir road, och genast därefter ordentligt störd. J tycker också att det låter skumt. Vi spekulerar lite om vad mässan kan tänkas gå ut på. Säljer de månne utbildning riktad till kvinnor, kanske inom manligt dominerade branscher? Eller vad är grejen?

Väl hemma googlar jag mässan. Huvudtemat för årets mässa är ett sunt och njutningsfullt liv. Relaterade teman är hälsa, kost, välbefinnande och motion. Bland utställarna ser jag ett stort antal företag i hälsokostbranschen, kläd- och designfirmor och kosmetikafirmor. Det kommer även att finnas en dam som spår framtiden. I want to puke. Or bitch slap somebody. Seriöst?

Okej, så nu har jag tagit några djupa andetag och slätat ut pannan. Det återstår mig bara att klargöra att jag inte stör mig det minsta på att det ordnas en mässa med detta innehåll. Tummen upp för hälsa, mode, motion, design och whatnot. Det som stör mig så att jag kunde bita någon i armen är att mässan heter effing Osaava nainen. Jag. Ser. Rött.

Men nej, det krävs mer än så för att förstöra dagen. Det har varit en bra dag, och jag är fortfarande nöjd med mig själv och med livet i allmänhet. Strunt i fåniga mässor med dumma namn.

status quo

2011-10-02T15:44:00.000+03:00

Bloggtorka på gång. Anledningen är enkel: varje inlägg skulle låta ungefär "Dag x efter beräknad nedkomst. Inget händer ännu. Mår bra."

Dagen D

2011-09-29T21:33:00.000+03:00

Det lär hända något imorgon. Det står så i alla mina FPA-papper. Än så länge känns det dock ganska osannolikt. Jag tänker faktiskt trotsa det magiska datumet och gå på bokmässa. Fast jag tar nog Väskan med i alla fall.

Största nyheten är ändå att första mammadagpenningen kom igår. Fattar ni hur konstigt det känns att bara få pengar utan att lyfta ett finger för att tjäna in dem? Jag är inte uppvuxen i denna kultur av bidrag, stipendier och studiestöd. Spanska studerande antingen jobbar vid sidan om studierna eller får pengar av mamma och pappa. Så jag jobbade. Inget studielån heller, helt okänt koncept där borta. Börjar så småningom fatta att det här är något att vara stolt över. Det är bara lite svårt att vara stolt över något som man inte har haft någon makt över. Jag menar, det fanns inte riktigt några andra alternativ. Jag tyckte att det var helt naturligt.

Hur som helst, bara att vänja sig nu. Det känns onekligen lite lyxigt det här.

Vecka 40

2011-09-26T12:29:00.000+03:00

Okej, nu. Äntligen. Nu är jag befriad från alla program och plikter förutom att föda det här barnet. Det finns inga fler engagemang att hålla fast vid så nu spelar det ingen roll när det händer. Jag kan ta varje dag som den kommer, göra det jag känner för och ta det lugnt. Detta är all den fysiska och mentala förberedelse jag känner att jag behöver. Jag har en symaskin och fina tyger att leka med, en trave med inredningstidningar, min dator, böcker jag ser fram emot att läsa, en massa mat i frysen, en massa filmer på hårdskivan. Krafter att gå ut och röra på mig. En karl i full Support and stand by mode och som är lika lugn och förväntansfull som jag.

Allt bra här, med andra ord.

Som vanligt, eller nästan

2011-09-25T00:01:00.000+03:00

Nedräkningen fortsätter. Men också livet, och tur det. Jag vet inte om jag skulle klara av att bara sitta hemma utan att kunna röra på mig. Att bara kunna läsa eller se på TV dagarna i ända tills något händer. Fast om det nu skulle bli så (och tur att det inte är det) så skulle jag säkert vara jättekäck och filosofera att "tänk vilken bra träning för tålamodet". Eller något. Jag kan vara så saakelis positiv och prutthurtig ibland.

Idag har jag medvetet försökt att INTE vara prutthurtig. Kanske hellre lugn och ärlig, inspirerande och, öh, allt som en bra inspelningsproducent bör vara. Det är svårare än man tror, särskilt när man jobbar med en kör. Å ena sidan vill man ju bara hoppa upp och ner och ge alla en massa beröm eftersom man tycker att de är så himla fina och sjunger så härligt. Å andra sidan vill man behandla dem som åtminstone semiproffs och ställa krav, sätta ribban tillräckligt högt och allt det där. Tricky business.

Det hände en regnig onsdag

2011-09-22T10:47:00.000+03:00

Igår hade jag hemmadag med mig själv, det hette att jag skulle ta det lugnt. Men kolla vad som hände istället:

Varning för "titta vad jag har varit duktig"-inlägg. Fast det handlar främst om att lägga upp bildbevis på att allt detta faktiskt har hänt, ifall jag senare blir tveksam och tror att jag bara har drömt.

Hit ska mina underkläder flytta för en tid, medan utrymmet i byrålådan behövs för bebisstuff. Jag blev helt kär i vaxtyget när jag såg det, och dessutom var det nedsatt till halva priset. Tyget räcker till tre sådana här vaddomnuheter, så Johan får en och jag får två (enligt principen "Den som jobbar ska belönas).

En madrass till skötbordet med lite färger och former som Klimpen får träna ögonen på. Åtminstone nedre delen kommer visserligen att måsta kläs över med något som skyddar mot flygande kiss och bajs, men jag intalar mig själv att det inte behövs för hela madrassen.

Jo, det är en helt vanlig lasagne. Det speciella med den är att jag aldrig har lagat lasagne förr helt själv, från början till slut. Nu ska en liten del ätas upp och resten frysas ner, tycker ekorrprinsessan Gräsbeck.

Tips: om man kokar plommonsylt som av någon anledning misslyckas och inte stelnar det minsta kan man späda ut med lämplig mängd vatten och koka efterrättskräm på den.

Björkarna utanför balkongen börjar bli ordentligt gulspräckliga. Och jo, så har vi skruvat ihop spjälsängen. Alltså kolla vilken maffig Muminmammasiluett jag har i profil! Framifrån ser jag ut att ha en pytteliten kalaskula, men från sidan sett är jag ju som en Zeppelinare. Hihihi.

den sunda lilla avundsjukan

2011-09-21T11:30:00.000+03:00

Jag loggar in på mejlen och ser att en kompis i London har stått i ett varuhus och tittat på herrkläder precis bredvid His Royal Highness Robbie Williams. Uuuuuuh! Där missade mitt hjärta ett slag eller två fast jag bara läste om det i ett mejl.

Nu bara måste jag bjuda på min Robbiefavorit:

Måndag hemma och dagens läxa

2011-09-19T17:30:00.000+03:00

Hett tips: om du ska slänga gammal parfym, gör det i kontrollerade förhållanden. Det vill säga, tro inte att det går att bara hälla parfymen i hushållsoporna, till exempel. Då luktar det gammal parfym i hela köket tills du har bytt påse, skurat slaskhinken och torkat alla ytor i hela skåpet. För den som inte vet det så kan jag berätta att Eden av Cacharel doftar jättegott i pyttesmå mängder och på varm hud. En överdos av gammal Eden i kall soppåse luktar däremot så illa att det lätt kan framkalla huvudvärk, yrsel och illamående. Urk och fy attan.

Detta var då dagens läxa.

Dagens höjdare, åtminstone hittills, har varit att tvätta två maskiner med den nya tvättmaskinen. Jag har alltså hört den käcka lilla "nu e jag klar"-trudelutten två gånger. Jag har dessutom flera gånger gått förbi badrummet och tittat in medan den tyst och effektivt jobbar på. Hajar ännu till lite vid synen av diskreta LED-ljus som plirar mot mig i mörkret. Där sitter den, denna högintelligenta och kompetenta skapelse. Stundvis känns det som om vi har adopterat en UFO.

Jepp, och övningshelgen med Exaudio var en riktig höjdare, igen. Månadens höjdare, minst. Fatta att jag orkade sjunga så många timmar i sträck trots att stödet och luften inte alls fungerar som de brukar. Nedkomst minus två veckor, liksom. Ytterligare ett bevis på att sång är lika naturligt som att andas eller prata och att det inte behöver vara så krångligt. Med det här gänget flödar dessutom glädjen och inspirationen i sådana mängder att jag känner att jag orkar vad som helst. Vad, vad kan vara bättre än att göra vokalmusik som känns häftig och utmanande tillsammans med flera av sina bästisar? Håh, jag blir helt lyrisk. This is our time!

guldkant på vardagen

2011-09-15T15:05:00.000+03:00

Huj med det här blåsiga och regniga höstvädret dagarna i ända. Mysfaktor i all ära, men. Som tur har jag en kladdkaka i ugnen. Livet känns genast lite bättre.

The Big L (as in Lepo)

2011-09-14T13:44:00.000+03:00

Gäsp. Jag visste väl det, att gårdagens heldagsprogram med sommarkursmöte, shopping, bussar hit och bussar dit samt slutligen biljett- och skivförsäljning på Keys konsert skulle kosta lite extra energireserver. De pågående projekten får vänta, jag tänker läsa klart The Fellowship of the Ring och kanske t.o.m. börja på The Two Towers. Eller ska jag kanske börja på Diarmaid McCullochs The History of Christianity som jag köpte igår? Nu undrar ni, "Alltså vad läser hon för nåt, Sagan om ringen följt av något om kristendomens historia?". Jo, precis det. För att jag gillar att dyka in i fantasivärldar lika mycket som jag gillar att lära mig mer om vår värld och hur den har blivit som den är. Dessa böcker är dessutom mycket välskrivna, det är ett nöje att läsa dem. Men nu märker jag att jag bara läser på engelska, igen. Har någon några bra tips på välskriven litteratur på svenska?

reseplanerarens klagan

2011-09-13T11:15:00.000+03:00

Kollar flyg till Spanien till jul och nyår. Klimpens första utlandsresa och efterlängtad tid tillsammans med Klimpens soon to be mormor och morfar.

En observation när det gäller flyg: DET VAR BÄTTRE FÖRR. Herrejessus alltså. Direktflyg? Hittade ett alternativ, ett. Priser som inkluderar skatter och avgifter, bagage, incheckning, internetbokning, betalning med kreditkort, mat, allt det där som vi är vana med? Hah. Vettiga flygtider? HAH.

Så jämför vi med hur det är t.ex. från Stockholm eller Köpenhamn och blir jätteavundsjuka. Helsingfors är tydligen lika med Sibirien när det gäller den internationella flygtrafiken. Eller åtminstone flygtrafiken till Alicante. Grrr.

Men det löser sig ju, det gör det alltid. Vi har kanske varit lite bortskämda. Bara att anpassa sig. Som tur finns det flyg. Som tur finns det FLYGPLAN. Tänk om vi var tvungna att åka båt hela vägen till Torrevieja. Tänk, alltså tänk om det tog en vecka att ta sig härifrån dit. Nu går det ju på några timmar. Ja, nog har vi det bra i alla fall.

Fast NEJ. Jag försökte, ni såg väl att jag försökte se det positiva i det hela? Men det är bara faktum att förbindelserna HEL-ALC suger just nu, de är inte vad de borde vara. Sanningen ska fram. Me cago en la mar*.

*spanskt kraftuttryck som betyder ungefär fy fan, eller i Finland kakkaperkele. Vill man vara fin säger man "me cachis en la mar", då blir det ungefär "fy fanken".

Måndag morgon

2011-09-12T10:29:00.000+03:00

En grå måndag morgon kan räddas av något så enkelt som en lite lyxigare frulle till nyhetssurfandet (denna gång nektarinklyftor, fromage blanc med honung och rostade mandlar, och grönt te). Rico rico. Idag började jag med Le Figaro, härnäst skummar jag genom Corriere della Sera och sen blir det El Mundo.

Ledigt. Nya, sköna rutiner. Och nej, jag har inte blivit tokig än. Det enda som behövdes var lite struktur på det hela, lite att-göra-listor och franska streck i kalendern. Jag skulle ju gärna vara en sån människa som kan leva fri som en fågel, utan planering eller ordning, men jag fungerar inte så. För mig är det redan ett stort steg att sitta två timmar vid köksbordet och bara surfa innan jag sätter igång med dagens projekt. Dock räcker det nuförtiden med några timmars sysselsättning för att det ska kännas berättigat att sjunka ner i soffan och ägna mig åt min återfunna vän, TV:n. Ifall någon var orolig för att jag tar i för hårt, liksom.

Hela den här ledigheten är dessutom av en ganska speciell sort: det är en countdownledighet. Dagen D är den 30 september, dvs. om två veckor och fyra dagar. Jag läser "två veckor och fyra dagar" och blir flera saker samtidigt: upprymd. Förväntansfull. Lite panikslagen. Hänförd, lycklig, alldeles stilla. Fattar ni? Det finns en i princip helt färdig bebis i min mage nu. En ny människa.

god mat eller sömn?

2011-09-10T14:22:00.000+03:00

Igår lagade jag tagliatelle med kantarellsås till middag och till efterrätt bakade jag en blåbärspaj som vi åt med vaniljsås till. Mums filibabba. I några timmar. Efter någon timme kände jag de första symptomen av vad som hastigt blev seklets halsbränna. Käckt tänkte jag: "jo, men det var så gott att det var värt lite halsbränna, under graviditeten får man dessutom halsbränna av nästan vad som helst." Klockan fyra på morgonen, efter en helt sömnlös natt präglad av vidrigt obehagliga uppstötningar och ostyriga ben, var jag inte fullt så käck längre. Helt ärligt talat så var det inte alls roligt. I sanning, det sög.

Därför är dagens mål numero uno: att inte ha halsbränna igen i natt. Grönsaker och vatten är det enda jag vill ha.

Har ni förresten sett The Notebook? Jätte, jättebra film. Men mondjö vad jag grät mot slutet. Ingen film har fått mig att snörvla och hulka så. Det säger visserligen ännu ingenting, jag är ju gravid och ska i princip gråta mer än vanligt. Men HÖR HÄR: min karls ögon också var röda och fuktiga efter filmen. Det händer typ aldrig.

är det här på riktigt?

2011-09-09T09:47:00.000+03:00

Jaha, nu har britterna bestämt att homosexuella män ska få ge blod. Det diskriminerande förbudet som instiftades på 1980-talet, mitt i värsta AIDS-hysterin, har alltså äntligen slopats.

Men vänta lite, det finns ett villkor: om du är man och homosexuell och vill bära ditt strå till stacken så är kravet att du inte har haft sex under det senaste året.

Så, låt oss se nu, de intima relationer en homosexuell man har med andra män klassas fortfarande som farliga? Det behövs en skyddsåtgärd särskilt för dem? Hur är det med heterosexuella män och kvinnor, utgår man liksom från att de aldrig har oskyddat sex? I landet där "binge drinking" är den inofficiella nationalsporten? Ska man skratta eller gråta?

Hallå, det är frikkin' 2011!

Bloggtips uppskattas

2011-09-08T11:22:00.000+03:00

Nu när mina morgnar består av minst två timmars nyhets- och bloggsurfande skulle det vara kiva med lite fler bra bloggar att läsa. Vill ni ge mig några tips?

Får jag presentera: vårt badrum

2011-09-07T11:15:00.001+03:00

Förut såg det ut så här. Jag vill dra er uppmärksamhet till kaklen i fyra olika och HELT omatchande färger, de fyra kakelplattorna med bruna hästsiluetter på (alltså man ba WTHF?); de ljusblå väggarna, det asfula värmebatteriet och plastmattan i obestämd grå färg. På fotot har vi hunnit ta bort bl.a. den beigebruna duschväggen, det fuktskadade lilla skåpet och väggbrädan med knaggar.

NU ser det ut så här:

My favourite feature: divalampan som ger betydligt bättre ljus än den gamla, och sminkspegeln. Har redan testat att plocka ögonbrynen och det gick som en dans. Mosaiken bakom mig blev också en trevlig detalj. Den kommer visserligen att läggas om helt och hållet nästa vecka för den blev för ojämn, men det allmänna intrycket påverkas inte av det. Nu är det bara att inreda med lite färgklickar här och där och sen är det klart! Vitsi va ja e nöjd hörni.

Föreläsningen som gick bra

2011-09-04T20:53:00.002+03:00

Kommer ni ihåg Power Point-presentationen som jag har skrivit några inlägg om? Jag skulle hålla en tvåtimmarsföreläsning med praktisk vinkling om översättande inom den offentliga sektorn?

Tänkte bara berätta att min föreläsning rockade. Lika roligt varje gång. Att rocka, ni vet, inte nödvändigtvis att hålla föreläsning.

Nåjooo det är överstökat i alla fall!

Kommer ni ihåg badrumsremppan jag har tjatat om i ganska många inlägg? Nya kakel och så vidare?

Tänkte berätta att badrummet är så gott som klart nu, och det blev till och med bättre än jag hade väntat mig. Förutom att jag inte kan godkänna utförandet på mosaiken vid duschen, den blev för ojämn. Något med att spacklet rann, fast det stod på burken att det inte ska göra det. Fel i blandningen eller vad vet jag. Men gissa vad? Det är inte min sak att veta varför. Det är min sak att betala sen när jag är nöjd. Märks det att jag är lite hög på denna nyfunna makt just nu?

efter en vecka

2011-09-04T00:08:00.001+03:00

Hej, jag är tillbaka. Eller hmm, det där lät väl lite trist och vanligt, nejnej. Nytt försök: Wow, hallå alla alltså gissa VAD? Jag är tyiiiilllll-BAKA! I ny, uppfräschad och förbättrad version! Prinsessa 2.0! Mammaledig, rund och utvilad, NU i en förort nära dig! *helvilda applåder, hänförelse, eufori.*

Jah, det var bättre. Varumärket är räddat. Moving on.

Var jag har hållit hus? Halva veckan i Kärrnäs på Iniö och halva i Näsby, Houtskär. Det handlade om att göra en rejäl brytning med vardagen (läs: fly undan badrumsrenoveringen och alla måsten). Oj du store tid vad det har varit skönt. Jag skulle visserligen inte ha klarat av en minut till av allt ompysslande och höslande (fammo följt av svärmor, båda lika ljuvliga men också lika hysteriskt jobbiga om min tolerans för hössel råkar ligga vid nollgränsen), men faktiskt, det var precis vad jag behövde.

En sak till jag skulle behöva just nu: ett trollspö. Eller en handfull tecknade djur som gillar att städa. Eller Mary Poppins fingrar, så att jag bara behöver knäppa i luften för att saker ska hända. Eller om vi nödvändigtvis måste leva i verkligheten: en bra städfirma. Eller (suck) en rejäl dos tålamod. Snacka om oreda. We're talking epic, people. Ha, men det finns en positiv sida också: dammsugaren har pajat. Jo jo, det ÄR en positiv sida. Det innebär ju att det inte går att ens försöka städa just nu, alltså är samvetet räddat. Typ fram till tisdag kan jag hålla mig utan dammsugare. Puh, vi tänjer farligt på tålighetsgränserna nu.

mitt liv just nu

2011-08-27T11:18:00.000+03:00

Inget värst spännande i mitt liv just nu om ni inte vill höra om badrummet, saker vi har skaffat till badrummet, när badrummet blir klart, hur det är att leva utan badrum, hur kiva det är med nytt badrum. Tänkte faktiskt att det kan bli tjatigt i längden. Jag återkommer när jag har något annat att skriva om, eller va?

Party!

2011-08-24T14:40:00.000+03:00

Det drar österut på fabulöst födelsedagspartaj med kära vänner, oh yeah!

Dags att lägga lite smink och gräva i garderoben. Det finns typ ett eller högst två snygga alternativ. Livet som inkubator är ju enkelt.

Men först en tur till grannhuset så jag inte kissar på mig i Jutz fina bil. Benen behöver definitivt röra på sig också, de är helt rödvitprickiga. Not so hot. Det hette ju att "jo, jag ska nog se till att jag rör på mig och stärker musklerna, särskilt under den sista månaden." Ska det liksom bli tomma ord av detta? NÅ NEJ.

Nu sticker jag. Puss på er!

Hurra!

2011-08-24T09:34:00.000+03:00

Väggkaklen i badrummet sätts upp idag! Det här går snabbare än jag trodde. Disponenten var nyss här och konstaterade att jo, fuktisoleringen ser bra ut och allt är i ordning. Proceed. JESS.

Någonstans i hjärnan, "under mossan" som fammo brukar säga, har jag haft en vag aning om att det finns något nere i hönsburen som på något sätt är relevant för badrummet. Så igår var jag och kollade och, hast du mir gesehen, där står ett splitternytt Åsnen-handfat plus underskåp plus två väggskåp, prydligt förpackade i sina Ikealådor. Någotslags reafynd från många år tillbaka. I äckelljusblått, men sånt går ju att måla över. Så jag tar måttband och mäter, och mäter i badrummet, mäter toalettstolen och avståndet till duschen, mäter och mäter. Och DE RYMS INTE IN. Faa-aan.

Så om någon är intresserad av nya badrumsmöbler, varsågod. Antingen det eller så åker de till Ekotori.

Det finns alltid en läxa att lära sig, alltid. Dagens läxa: köp för farao inga möbler på impuls utan att ha mätt ordentligt. Alla smarta människor därute nickar och ler nedlåtande mot mig. "Patience, young grasshopper."

En titt utanför bubblan

2011-08-23T09:48:00.000+03:00

Godmorgon! Mammaledighet minus fyra dagar. I min nya lite lösare och ledigare tillvaro tänker jag tillåta mig längre frukostar och extra mycket nyhetssurfande. Det händer så mycket ute i världen. Om man gräver under alla stora rubriker om t.ex. Libyen och lånepaketet till Grekland så hittar man dessutom allt möjligt intressant. Vad sägs om det här etikettupproret? Och visste ni att El mundo har en hel sida bara för tjurfäktning? Och att man i Rom har en task force som har till uppgift att hjälpa människor klara av värmeböljan?

Okej, okej. Nu ska jag jobba vidare på Power Pointen. Vi har "genrep" på torsdag.

Peekaboo

2011-08-22T16:02:00.000+03:00

Ja-a, intressant, intressant. Sedan några timmar finns det ett stort hål i badrumsväggen och man ser alla rör och saker som vanligtvis inte syns. Dessutom har killen borrat upp en del av betonggolvet där det är tänkt att den nya golvbrunnen ska sitta. Vi har nämligen inte haft någon golvbrunn förut, utan en väggbrunn. Så gjorde man tydligen 1975. Och ja ba "hur tänkte man då?"

Vi har fått behålla WC-stolen så här länge. Men det hjälps inte, imorgon ska den bort och sen blir det motionsrunda till toaletten i grannhuset flera gånger per dag. Hej, jag klagar fortfarande inte. Det är kul med nytt badrum! Inte fullt lika kul att bli helpank på köpet, men sånt är livet. Hellre nytt badrum än en massa onödigt shoppande* en tid framöver, så tänker jag.

*onödigt shoppande? Jag shoppar ALDRIG något onödigt, egentligen. Allt jag köper är nämligen sånt jag blir glad av. Men nu är det dags att hitta andra glädjeämnen än att konsumera, och det är roligt det också.

livet är fullt av överraskningar

2011-08-21T17:27:00.000+03:00

Det jag aldrig trodde skulle hända har hänt. Alltså jag trodde faktiskt att jag skulle slippa. Jag var helt inställd på att leva ett långt liv utan att behöva bry mig om just detta. Men nej.

Jag jobbar på en frikkin' Power Point-presentation. Gaah. Tydligen går det inte att hålla föreläsning om översättningar inom den offentliga sektorn utan en Power Point-presentation. Tydligen går det inte att hålla någon sorts föreläsning över huvudtaget utan sagda styggelse, i dagens värld. Har jag fel? Snälla, säg att jag har fel.

Hur som helst, jag har lovat fixa en powerpoint så jag ska fixa en powerpoint. Och jag ska fixa en bra sådan. Ingen poäng annars, liksom. Men detta med att fixa en bra pp är ju helt sjuhelsikes svårt. Jag läser vad jag har åstadkommit och börjar gäspa direkt. Ei kelpaa. Prkl. Bara att jobba vidare, hitta på en massa bra exempel, planera planera planera. Jag menar, folk kan faktiskt läsa. Särskilt översättare. Det är det vi gör. Vi läser dessutom kritiskt. Help. Alltså jag dör nu. – Nej för farao, jag tänker inte börja dö nu. Jag ska göra en Power Point-presentation som hjälper mig hålla en bra föreläsning. Det är det som är ändamålet, en bra föreläsning. Inte själva presentationen. Kom ihåg det nu, och kör hårt bara. – Okej, chefen.

Jaha, chefen har talat och hon e klok, hon. Bästa att lyda bara. Hej.

beslutet

2011-08-19T11:21:00.000+03:00

Okej, jag har bestämt vad jag ska bli. Redo?

Jag ska bli en kombo av lattemamma, musiknörd, loppisfreak, yogabrud och helt vanlig morsa (istället för latte kommer jag givetvis att dricka grönt te, men ni fattar vad jag menar).

Med andra ord: jag tänker inte bli någonting nytt, egentligen. Bara vara mig själv. Med bebis. Så enkelt var det.

frågan

2011-08-18T12:04:00.000+03:00

Mammaledigheten börjar på fredag om en vecka. Jag har undrat och dryftat hur en vardag utan jobb, studier och trettioelva olika musikprojekt ska kännas. Sen när den första bebisyran har lagt sig lite, menar jag. Ni tycker att jag överdramatiserar nu, eller hur? Er åsikt noteras i protokollet. Antagligen har ni rätt också. Men läs vidare: under hela mitt medvetna liv har vardagen innehållit en massa program, som den gör för de flesta människor. Livet har varit ett schema. På schemat har det funnits skola eller jobb (ofta både och), plus en massa annat: balettlektioner, ridlektioner, kör, tennislektioner, kör, kvartett, kör, sånglektioner, kör, kör, kvartett, kvartett och mera kör. Hoppsan, glömde lägga till "socialt liv". Det har jag också hunnit med. Hej, jag är tacksam och glad för alla dessa chanser jag har haft att lära mig nya saker och uttrycka mig själv på olika sätt, och jag har för det mesta tagit emot dem med öppna armar. Dock har jag också närmat mig utbrändhetens avgrund några gånger, och det har varit oerhört värdefullt som livserfarenhet. Men som sagt, livet har varit ett schema, det har haft en struktur och det är det jag vill komma fram till. Innehållet kan ha varierat men strukturen har varit den samma, alltid. Det har känts tryggt så.

Den enda gången denna struktur har försvunnit var året jag tillbringade i Finland 2001–2002. Det året hände en massa saker, jag hittade bl.a. en ny identitet, träffade Johan och blev kär och fick en massa nya vänner. Men mina dagar var i regel ganska lösa och tomma på fast program. Och jag höll på att bli tokig.

Den fullt allvarliga frågan lyder alltså: kommer jag att fixa det här utan att bli tokig?

Ajöss till det fula

2011-08-16T21:23:00.000+03:00

Namnamnam. NAM. Jag har just ätit två portioner risgrynsgröt med röd mjölk, kanel och socker. Nu är det trångt om saligheten i magen, kan jag berätta.

Det har regnat hela dagen idag (svampentusiasterna jublar). Vi har varit sysselsatta med att tömma badrummet på allt utom WC-stol, handfat och kran. Imorgon ska allt bort, de vedervärdiga kaklen inbegripna. Dessa kakel, tänk att vi har levt med dem så länge. Jag HATAR dem ju. På allvar, vem är så snål att den använder kakel i helt omatchade färger och mönster bara för att det är billigt? Vid närmare eftertanke måste de här kaklen ha varit helt gratis, de är så in i norden fula. Jag skulle inte använda dem även om jag fick betalt. Tvi.

Om två veckor har vi förhoppningsvis ett nytt, fräscht, SNYGGT badrum. Förväntan vet inga gränser.

vackert

2011-08-15T22:58:00.000+03:00

Det är väl fint att det finns vacker musik här i världen, visst? Ibland kan det t.o.m. vara så vackert att man blir rörd till tårar. Jag vet inte någon annan konstform som rör mig till tårar lika lätt. Ok, förutom kanske vissa filmer då, men där är det också faktiskt ofta musiken som gör att tårarna kommer. Point proven. Sen finns det musik som man tycker så oerhört mycket om och som är så vacker att man lätt blir rörd varje gång man hör den. Som att trycka på en knapp. Det här är lite knepigare, det är som om kroppen blir programmerad att reagera på ett visst sätt på just den låten. Jag har flera sådana låtar, och en av dem hörde jag idag. Inte den finaste tolkningen av stycket i fråga, inte på något vis, men själva arian är så känsligt skriven och särskilt orden är så vackra att jag inte kunde hjälpa det. Jag grät, igen. Det är lite genant eftersom arian är från en opera buffa (komisk opera) och sjungs av en töntig bondtölp som bara gör bort sig hela tiden. Kan inte hjälpas, vacker musik är vacker musik.

Una furtiva lagrima
negli occhi suoi spuntò:
Quelle festose giovani
invidiar sembrò.
Che più cercando io vo?
Che più cercando io vo?
M'ama! Sì, m'ama, lo vedo. Lo vedo.
Un solo istante i palpiti
del suo bel cor sentir!
I miei sospir, confondere
per poco a' suoi sospir!
I palpiti, i palpiti sentir,
confondere i miei coi suoi sospir...
Cielo! Si può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Ah, cielo! Si può! Si, può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Si può morir! Si può morir d'amor.

En förstulen tår
glittrade till i hennes ögon.
Det verkade som om hon avundades
de festande ungdomarna.
Vilka andra bevis behöver jag?
Vilka andra bevis behöver jag?
Hon älskar mig! Ja, hon älskar mig, jag ser det. Jag ser det.
Att bara för en stund få känna
hennes hjärtas ljuva slag!
Att höra mina suckar
blandas samman med hennes!
Att hennes hjärtslag, hennes hjärtslag få känna,
att höra våra suckar blandas samman...
Himmel! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Åh, himmel! Det går! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Det går att dö! Det går att dö av kärlek.

Ur L'elisir d'amore (Kärleksdrycken) av Gaetano Donizetti

I mitt huvud just nu

2011-08-13T17:08:00.000+03:00

Några helt random observationer:

- mitt hår upptar en hel hylla och en hel låda i badrumsskåpet, plus största delen av hyllan för duschgrejer. Hade jag inget hår skulle det frigöras en massa utrymme. Men vad vore ett liv utan hår? Jag har en kompis som vet, och det lär ha varit ganska jobbigt. Men hon fick det tillbaka, tack och lov.

- ett paket näsdukar och en vattenflaska kommer väl till pass om man sitter på en bänk på gågatan och äter glass på pinne, och glassklimpen råkar trilla av pinnen och falla ner på bröstet. Bara att lägga glassen i en näsduk; sen tar man en ytterligare näsduk, fuktar den med vatten och torkar bort fläckarna, och så äter man upp glassen med pinnen. Allt medan roade panschisar (som sitter på de andra bänkarna) tittar på.

- tygrester är beroendeframkallande. Det börjar med att man köper en restbit för något ändamål. Plötsligt vill man ha mer, och mer, och mer. Det slutar med att man har en hel hög med tygbitar i alla möjliga färger och mönster som man inte vet om man någonsin kommer att använda. Men det går inte att slänga dem, för de är så fina.

Nu ska jag sy lite. Hej.

pengar köper inte lycka - eller jo det gör de visst, om man använder dem rätt

2011-08-12T10:31:00.000+03:00

Hörni vi har blivit lite galna, vi.

Jag menar, under det senaste året har vi inrättat babyfond och sparat och hushållit med pengarna på alla möjliga sätt (för mig har det inneburit en viss livsstilsförändring, för min frugala make har det varit business as usual). Och nu, när det är typ en och en halv månad kvar tills Livet Med Bebis börjar, så hittar vi plötsligt på att:

a) beställa badrumsrenovering
b) gå på DYR middag för att fira bröllopsdagen
c) skänka oss själva en resa till Thailand (tack, CityDeal!)*

Haha, nu missbrukar jag formen "vi" igen. De två sista punkterna var faktiskt helt och hållet min idé.

Innerst inne känns det ändå helt rätt att strunta i ekonomin och njuta när chansen kommer. Pengar som bara sitter på ett konto ger inga bestående minnen, de gör inte livet rikare. Fast en liten buffert är onekligen aldrig fel. Bara att börja om.

*Alla som får CityDeal-erbjudanden på mejlen kommer kanske ihåg den senaste Thailand-grejen? Måste bokas före juli 2013, gäller en veckas vistelse på lyxhotell för två personer, barn under 12 bor gratis. Inkluderar INTE flyg.

we're going exclusive

2011-08-10T18:57:00.000+03:00

Oj, jag visste inte att det var så här kul att välja kakel. Vi har valt kakel till badrummet och det kommer att bli jättesnyggt, hurra hurra! Det blir ganska neutralt (ni vet, så det blir lätt att sälja lägenheten) men vi har inkluderat ett litet blickfång och varit noga med att allt ska bilda en helhet som ser exklusiv ut, även om priset per kvadratmeter kakel inte är det. Ordet exklusiv fastnade jag för direkt, när killen på Laatta-Tukku använde det för att beskriva vårt blickfång. Bra kille, bra service (på svenska), bra urval och bra priser. Sådär, nog med reklamen. Renoveringen börjar nästa vecka, hihiii va spännande.

sommarens lilla miss

2011-08-09T12:50:00.001+03:00

Det regnar och regnar: Den här tiden på året brukar vi vara ute med båten, så jag fantiserar om att sitta och mysa i båten med varm choklad, radio och Muminböcker, kanske någonstans i Östra hamnen i Marieham. Det blev ingen båtresa i sommar, inte ens en pytteliten dagstur. Snyft. Den här sommaren är inte ens slut, men jag längtar redan till nästa. Jag tror att Esmeralda gör det också.

Hon låg fastkilad i isen vid bryggan i Houtskär hela vintern. Vi blev liksom lite tagna på säng när frosten kom, inte så att hon skulle ha hunnit frysa fast innan vi reagerade, utan problemet var att det blev så halt på vägarna att traktorn och trailern aldrig skulle ha klarat uppförsbacken från upptagningsstället. Det är en rejäl uppförsbacke, hur man än sandar. Så sprang hon förstås en läcka. Helt typiskt. Om inte svärfar hade varit på plats och pumpat, och sedan hållit aktern fri genom att hacka upp isen runt omkring akterpartiet, och fortsatt att pumpa det lilla som kom in, tja – undrar vad som skulle ha hänt. Tack, svärfar. Verkligen. Lite dåligt samvete får man nog.

Nu står hon på land och torkar, renskrubbad, avmastad och avbarlastad och med presenning på. Inga uppenbara sprickor eller hål någonstans. Antagligen har läckan uppstått vid propellern eller rodret, någon tätning har blivit dålig. Eller så är det något annat. Mysteriet väntar på att bli löst, håll tummarna för oss!

Stora saker skola ske

2011-08-08T15:36:00.000+03:00

Nu är det spännande tider minsann. Vi ska renovera badrummet.

Förlåt. Låt mig uttrycka det bättre.

Vi har beställt en badrumsrenovering av en firma så det enda vi kommer att göra är att punga ut pengarna. Material plus arbete. Ett historiskt första steg för oss gör-det-själv-typer.

Detta efter att ha konstaterat att vi väntar lite med att flytta härifrån men gärna säljer lägenheten till ett bra pris när det blir dags. Ett fräscht badrum höjer värdet på bostaden och gör att den är lättare att sälja. Punkt. Det kunde iofs vara intressant att lära sig att lägga kakel, men åtminstone en av oss är inte så tänd på att leka Byggare Bob just nu.

Två veckor utan badrum? Inget problem, faktiskt. Vi får använda dusch och toalett i husbolagets bastu. Bara att gå ner för trapporna, ut genom dörren och ta ett tjugotal steg till nästa byggnad. Easy-peasy. Och bra med extra motion på köpet.*

*Märker ni hur POSITIV jag är över att i åttonde månaden måsta uträtta alla behov i grannhuset? Jo, men det är jag faktiskt. Tänk om det inte fanns någon husbolagsbastu. Tänk om jag behövde stiga upp flera gånger om natten för att kissa, såsom är fallet med vissa gravida kvinnor. Nej, det här blir ju hur bra som helst.

en söndag

2011-08-08T10:32:00.000+03:00

En söndag i förorten (ibland kallad betongdjungeln, lådstaden, Grey City):

De vaknar sent och bakar scones till frukost. Solen värmer och det blir snabbt varmt i köket. De dukar fram mysporslinet vid TV:n och tittar på en Hitchcockfilm medan de äter. När filmen är slut har det blivit mulet. De dukar bort, diskar, viker undan tvätt och bäddar sängen så det ska bli fint i lägenheten. Sedan tar de en cykeltur till närmaste affärskomplex som ligger norr om området där de bor. De börjar med Ikea som är fullt av barnfamiljer. De känner egentligen inte för att titta på möbler utan tar en fika i kafeterian och går sedan hastigt genom nedre våningen utan att köpa något. Väl ute har det börjat småregna men de vill inte hem ännu, nästa etapp är K-Rauta bara några hundra meter bort. De går raka vägen till kakelavdelningen och kollar priser och erbjudanden. Diskuterar vad som skulle se bra ut i badrummet. Han passar på och köper en burk vit möbelfärg till spjälsängen. Hennes fötter börjar kännas ganska ömma men de cyklar ännu tvärs över vägen till Gigantti och går till avdelningen där tvättmaskinerna och torktumlarna finns. En försäljare dyker upp och de börjar ställa frågor. Han är hjälpsam och kommer med många synpunkter och goda råd, de får en hel del att tänka på.

Nu är det dags att cykla hemåt, hon behöver lägga sig en stund. Han lagar maten som hon har handlat föregående dag medan hon slumrar till på sängen. De äter vid TV:n och ser två filmer, en spännande äventyrsfilm och en lättsam animerad film. Det blir mörkt ute, söndagens sista timmar tickar iväg. De borstar tänderna och går och lägger sig. Ute har det börjat ösregna.

Vad prinsessan gör en regnig lördag

2011-08-06T17:37:00.000+03:00

Vet ni, det tar på krafterna att gå på loppis. Aj ni vet det redan? Nå bra. Nästa gång jag går på loppis kanske jag dessutom väljer en annan veckodag. Jag kunde kanske ha förutsett att loppisfolket aktiverar sig som aldrig förr på en regnig lördag, men det gjorde jag inte. Sak samma, det var roligt ändå, särskilt som jag stötte på Marie och hennes solstråle till flicka!

Men arma dagar vad jag är trött nu. Gääsp, när får jag gå och lägga mig?

Undrar om det faktiskt var jag som orkade handla två stora tunga kassar med mat efter loppisrundan, OCH släpa hem dem från bilen. Det känns inte riktigt verkligt. Det var nog den där urkraften som dom pratar om i alla preggoböcker, det måste ha varit den.

Vad prinsessan gör när klockan slår tolv

2011-08-05T14:10:00.000+03:00

Jo, detta:

Havrekligröt och ostmacka plus högaktuell läsning. Jag kan rekommendera boken (Stora boken om barn), den berättar lugnt och sansat om allt som har med barn att göra. Den är bra särskilt om man känner sig helt grön och vill preppa sig lite, som jag. Före den magiska tvåmånaderkvar-gränsen (alltså före Full Battle Plan Mode) hade jag inget intresse av att ens titta i den, men nu läser jag girigt. Jag vill veta var det hela går ut på och framför allt bearbeta saker på förhand, särskilt förlossningen och de första veckorna efter den. Johan har fått hela kapitel 2, som behandlar allt det där, i läsläxa.

Dagens I-landsproblem: vart ska jag tråma alla babykläder vi har fått? Ah, men jag älskar denna typen av utmaningar. Om jag har en hemlig superstyrka så är det att ordna om i skåp och lådor och trolla mer utrymme ur tomma luften. Vänta bara.

planeraren kavlar upp ärmarna

2011-08-04T16:32:00.004+03:00

Mindre än två månader kvar nu. Allt är jättebra sa barnmorskan, mina värden är bra, Klimpen mår bra, allt är så bra, så bra. Fick idag veta att jag har förberedande sammandragningar. – Känner du inte hur magen blir hård på ytan emellanåt?– Öh, jag trodde att det var babyn som gjorde det. – Känn, nu är den mjuk igen. – Aj jaHAA.

Nedkomst minus två månader, jo. Helt plötsligt är jag i Full Battle Plan Mode. En kvinna med ett mål. Jag har kartlagt behov och skrivit listor, och J och jag har haft möte på stan, med kalender och allt. Alltså får jag fnissa åt mig själv lite? Tack.

En liten stor nyhet i vår värld är att vi snart kommer att äga vår allra första tvättmaskin och torktumlare. Mamma och pappa, kan ni skicka pengar? Hehe. Eller nej, jag menar det helt på allvar.

Lunch klockan tolv

2011-08-03T19:45:00.000+03:00

Jo vet ni, den här dagen blev MYCKET bättre. Jag har en klok chef, precis som Jonna sa.

Aj aj, de där inlagda jalapeñosarna. NAM.

Samtal med chefen

2011-08-02T14:13:00.000+03:00

Jag är alltså typen som inte lär sig någonting överhuvudtaget utom genom att begå misstag. Livet måste ge mig stryk för att jag ska fatta. Det finns otaliga exempel, framför allt i samband med resor (särskilt passrelaterade misstag, done'em all) och praktiska ärenden (försäkringar, postpaket, u name it). Men också alla möjliga småsaker som kan göra livet avsevärt mycket lättare eller svårare.

Som tur är jag någorlunda intelligent, så jag har faktiskt lärt mig att lära mig av mina misstag. Bra, va? Ofta går det till så att jag har en liten diskussion med mig själv, ett slags konstruktivt samtal mellan två ögon. Hade just ett sådant ute på balkongen och det gick ungefär så här:

Jag: "Usch vad jag blev hungrig och stressad före lunchen alltså. Nu är jag irriterad på allt."
Jag: "Just det. Och vad lär vi oss av det här?"
Jag: "Att lunch klockan ett inte fungerar om jag är van att äta lunch klockan tolv."
Jag: "Precis. Hädanefter lunch klockan tolv, varje dag. Du vet väl vad det innebär?"
Jag: "Jo. Deadline klockan ett betyder i praktiken deadline klockan halv tolv."
Jag: "Good girl."

adjö

2011-07-28T18:11:00.000+03:00

Så har sommaren gått. Men vad i hela friden, har sommaren redan gått? Nå nej, men Houtskärsvistelsen, som jag kopplar ihop med sommar, sol och hav, den tar slut imorgon. Vemodet är djupt, själen krymper ihop en smula, tårna är lite olyckliga över att måsta ta farväl av alla kära klippor.

Som ett symboliskt steg in i verkligheten har jag idag skickat in alla bidrags- och understödsansökningar till FPA. Moderskapsunderstöd (i form av pengar, en liten pyttesymma, men vi har fått det mesta som kommer med moderskapsförpackningen och har inte plats för mer stuff), barnbidrag, föräldradagpenning. Check, check och check. Send mai munny soon pleze, thanx.

Hej från bubblan

2011-07-26T21:05:00.000+03:00

Aiolisåsen på den lokala gästhamnskrogen, hörni. Den är helt i sin egen klass. Hemligt recept, förstås. Och franskisarna, ojojoj. Det är bra att det kostar, annars skulle vi äta där varje dag och få seriös halsbränna, minst. Men hemlisen till att franskisarna är så goda fick jag veta förra gången vi var där: de byter frityroljan varje dag. Det gör minsann inte alla. Hah, när jag sommarjobbade på en av de amerikanska hamburgarkedjorna i Torrevieja såg jag aldrig att någon skulle ha bytt oljan. De måste väl ha bytt ut den ibland (får vi hoppas), men långt ifrån varje dag. Och mjukglassmaskinen, den putsades aldrig inuti utan all gammal glassörja fick bara ligga där och härskna. Urk.

Som tur vandrar vi mot bättre tider, lär oss att ställa högre krav och uppskattar nyttig och välproducerad mat. "Färska, lokala varor enligt säsong" och etiska slaktmetoder, heja vår lilla nordiska perfektionsbubbla. Ute i världen läser man bara om skyhöga matpriser, demonstrationer och stora konglomerat som roffar åt sig mark för att odla biobränsle istället för ätbara grödor. Inte alls bra. På den fronten går vi mot sämre tider, rejält sämre.

Och förresten så är vår nordiska bubbla inte alls så perfekt, särskilt inte på sistone. Men en bubbla är det jämfört med resten av världen, det går inte att komma ifrån. Jag vet det, men ändå blev jag upprörd när jag såg en läsarkommentar om massakern i Norge på Rundradions hemsida: "Sånt här får inte hända i Norden". Vafasen? Sånt här får inte hända någonstans. JU.

reverier

2011-07-25T17:50:00.000+03:00

Har just haft en lång och upplyftande pratstund med en av J:s fastrar som är här i Houtskär med sin trumpetspelande son. Sonen deltar nämligen i folkhögskolans Big Band-läger som gick av stapeln idag. Denna faster och jag kommer väldigt bra överens och även om jag nuförtiden inte tänker på det särskilt ofta så är det faktiskt så att jag har träffat henne långt före jag träffade J, i och med att hon och mina föräldrar umgicks en hel del under studietiden och i viss mån även senare. Samma gäller J:s farbror, honom har jag träffat ännu mer i barndomen i och med att vi en tid bodde på samma ort och mina föräldrar hade en liten översättarfirma som anlitade hans tjänster ibland. Att det fanns en bror till som hade en son i min ålder hade jag ingen aning om. Så flyttade vi till Spanien, jag gick ut högstadiet och gymnasiet och började studera, livet såg ut att gå i en riktning... och sen fick jag ingivelsen att tillbringa ett mellanår i Finland, tänkte först bo i Helsingfors men valde slutligen Åbo, och så gick jag med i Florakören som var den enda kör i Åbo och egentligen hela Finland som jag visste något om, därför att mamma och pappa hade berättat en massa historier från tiden i Flora resp. Brahe Djäknar (vi hade till och med använt en del av körernas stamrepertoar i familjekvartetten, en HELT annan historia för en annan dag)... and the rest is history.

Jag förstår bra att vissa människor talar om ödet som något förutbestämt. Det ligger i människans natur att hela tiden försöka få ordning på kaoset omkring oss, och när man blickar tillbaka är det inte konstigt att man börjar se mönster och dolda krafter i helt slumpmässiga händelser. Jag tror dock inte på något förutbestämt öde, jag nöjer mig med att förundras och konstatera att "tänk att det faktiskt gick som det gick". För nog är det ju lite lustigt att det gick så här. Att jag och den okände sonen fattade tycke för varandra och nu startar en helt ny generation tillsammans. Det är ju nästintill omöjligt att föreställa sig hur livet skulle se ut om jag INTE hade kommit till Finland. Det är knappast någon poäng med det heller, egentligen.

Metafysiska funderingar idag, minsann. Men det är så roligt ibland att dagdrömma till ingen synlig nytta.

damen med de feta låren

2011-07-22T21:36:00.000+03:00

Mmmm. Äter blåbär med - okej, ingen svimmar nu - röd mjölk. Måste riktigt gå till kylen och kolla på burken, och just det: 3,5 procent fett. Inte att undra på att den är så god. Tänk va bra att jag blev gravid och slutade oroa mig för vikten (på bestämd tid visserligen, men ändå). Annars hade jag aldrig hällt röd mjölk på blåbären, alltså alldrig i livet, det är ju sånt man blir fet av.

Nu undrar jag hurudan panikångest jag kommer att få EFTER graviditeten bara. Kanske ingen alls, kanske det räcker med att få börja träna yoga igen och minska på sockret, och så får det ta den tid det tar. Jag vet bara att jag har en massa byxor i garderoben som jag inte kommer att rymmas in i, och det där med byxor är det värsta.

Hej förresten, vet ni vad: det är SKÖNT att märka att jag fortfarande är jag, en kvinna som är lite lagom fåfäng och kroppsfixerad och vill se lagom slank ut i spegeln. Inget fel med det, så länge det finns någon form av balans. Den här balansgången mellan god mat (speciellt sötsaker!) och fåfängan är en del av min identitet, det har jag förstått nu. Det är inget jag behöver växa ur eller komma över. Herregud va skönt att fatta det också.

Svärsystersonen (jag vet att det heter svägerska, men svärsyster låter roligare) Walter, 5 och ett halvt år: "Du har jättefeta lår, Heidi! Jag får ju inte ens händerna att gå runt dem!" Helt ljuvligt, eller hur? Tänk vad allt man får säga när man är barn.

snark

2011-07-21T11:42:00.000+03:00

Neej suuu-CK. Sega arbetsdagar är inget för mig. Bara så ni vet det. Det skulle behövas lite inspiration nu.

Jag kunde faktiskt ännu göra omstart på den här dagen. Ta ett dopp i havet och med ens bli helt JESS! PING! I'M AWAKE! Men jag anar att sega dagar som den här också behövs, så jag låter kroppen ha ledigt från mig och mina fina idéer.

Det finns choko i skåpet och glass i frysen och böcker att läsa. Och sidor att översätta. Nu tar vi en dos självdisciplin och fixar jobbet undan, prkl.

här är gudagott att vara

2011-07-20T14:38:00.002+03:00

Okej, nu kan vi väl alla helt officiellt konstatera att vi har en ordentlig sommar i år? Åtminstone här i den åboländska skärgården har vi haft just så mycket regn och mulet att det har känts välkommet bland all hetta. Åååh det är så SKÖNT med värme, it never gets old. Sol och värme är bra. Sol och värme ute i skärgården, där man har vattnet nära till hands och kan hoppa i sjön när man vill, är klart ännu bättre. Och glass, glass ska man givetvis ha, annars är det inte bra. Och mjuka gräsmattor, och träd som ger skugga. Houtskär: check, check, check och check.

Jag måste göra något igår för att bota den påkrypande ångesten över att vi måste åka härifrån om en och en halv vecka. Så jag bokade tid hos frissan på måndag och en ansikts- cum fotbehandling på onsdag om två veckor. Så enkelt var det.

Houtskärlivet

2011-07-19T13:01:00.003+03:00

Vi är tillbaka, Klimpen och jag. Hej!

Som ni kanske har märkt så har de senaste två veckorna förflutit sans bloggaktivitet. Typ "blogg - va e de?" Datorn har bara använts för att titta på Stargate Universe om kvällarna, produktionsår 1 och 2. Kanske någon gång för att lite smygkolla på fejan. Ok, kanske för att lite smygläsa favoritbloggarna också, mellan avsnitten. Men i stort sett har livet gått ut på sömn, sol, bad, lektyr, lite pyssel här och där, samvaro med svärdjur i alla åldrar och kategorier plus SGU-maratoner varje kväll. I två veckor framöver kommer tillvaron att gå ut på jobb plus allt det ovanstående. Älska Houtskär.

Klimpen hälsar, spark knuff spark. Herrejestanes vad jag är stor nu. Särskilt bysten, eller mjölkfabriken som jag kallar den. Jag bara gapar varje gång jag ser mig själv på bild. Lite på två månader kvar nu, sen kommer det att finnas en ny person här hos oss. Undrens tid nalkas.

lomasemestervacacionesledigt

2011-07-05T18:19:00.001+03:00

Hej på er, har ni det bra? IFALL någon har missat det så är jag på loma. Jag bloggar igen om några veckor, senast. Puss och kram, sköt om er.